2014 lade Pontus Olofsson fotbollsskorna på hyllan efter spel i moderklubben Norsjö IF, Skellefteå FF och en kort sejour i Tegs SK. Parallellt med läkarstudierna påbörjades istället en domarkarriär.
Efter tre säsonger på division II-nivå, med gästspel i division I, står det nu klart att Olofsson kommande säsong stationeras i ettan.
– Med tanke på den ålder jag är i nu kändes det lite som ett vägskäl, om någon hade sagt att jag aldrig komma att döma i ettan hade jag kunnat skita i det här på en gång, säger Olofsson och beskriver division I som en talangfabrik för domarna.
– Historiskt har ettan varit en serie där domarna spenderar 2-3 år för att få ett kvitto om man håller för nästa steg. Man är där något år, och därefter kan man få chansen att gå upp eller inte.
Under årets säsong har Olofsson i huvudsak dömt herrarnas division II, utöver två matcher i damallsvenskan och sju matcher i ettan.
Hur stor skillnad är det mellan ettan och tvåan?
– Det är ändå ganska stor skillnad och man märker att det är fler professionella spelare och lite seriösare upplägg. Man märker en tydlig skillnad. Det har man också sett genom åren när Norrlandslagen har tagit steget upp i ettan, att de har haft svårt att etablera sig, säger 28-åringen.
Förberedelserna inför kommande säsong kommer i det stora hela att se likadana ut som inför säsongen 2020.
– En av fokuspunkterna är fysiken för oss domare. Min ambitionen som domare är att vara lika bra tränad som spelarna. Där tror och tänker jag att jag har ett av mina starka kort och ska jobba vidare med det, men det blir ingen jätteskillnad. Men det är klart att man får lite extra motivation nu när man fick beskedet att man flyttats upp.
Med totalt tre säsonger i division II och ytterligare två säsonger i division III som spelare har Olofsson fått med sig nyttig erfarenhet, något som han tycker har hjälpt honom i rollen som domare.
– Det har hjälpt mig mycket och det är en av mina starkare sidor. Att man har byggt upp en spelförståelse och har en allmän känsla för hur spelarna tänker och vad de förväntar sig.
Under säsongen 2020 fick Olofsson en chans i allsvensk miljö när han tilldelades uppdraget som fjärdedomare i matchen mellan Östersunds FK och AIK. Året innan fick han samma uppdrag när Gif Sundsvall mötte Falkenberg.
Hur upplever du skillnaderna mellan ettan och allsvenskan?
– Det är ganska stor skillnad i tempo och intensitet. Som domare behöver man hänga med i tempot, sedan är det nödvändigtvis inte mer svårdömt högre upp, men det krävs mer när det kommer till spelförståelse och fysik. Sedan krävs det ett bättre matchledarskap.
Vad innebär det?
– Det är väl ett av ledorden bland domare nu och det handlar om att genom kroppspråk, personlighet och närvaro få acceptans bland spelarna för domsluten man tar på planen.
Samtidigt som videobedömningar introducerats i fotbolls-Europa har de svenska domarnas insatser diskuterats än mer frekvent i media och tonen kan ofta vara hård.
Hur har du upplevt klimatet för er domare?
– Jag tycker att på de flesta matcherna jag har varit på så har det funnits en respekt mot domarna. De flesta förstår att man är där och gör sitt bästa och respekterar att det blir fel ibland. Det kan bli irritation i stunden, men på det stora hela har varit bra säger Olofsson.