– Jag minns att jag var överallt på den här planen, som man var på den tiden. Jag sprang runt och jagade bollen, jag ville hela tiden ha den och när jag hade bollen ville jag väldigt mycket med den.
Nils Lundmark blickar ut över Alimak-planen och tänker tillbaka många år. Det är 24 grader i luften, solen skiner och på naturgräset tränar ett ungdomslag från Stämningsgården IK. Hans moderklubb där karriären startade, hans hemmaplan nummer ett och platsen där en ung pojke vågade börja drömma om något större.
Då kom han dit för att leka fotboll. Han kom till fotbollsplanen för att träffa kompisar och för att varje träning ta ett kliv närmare de där drömmarna som alla fotbollsspelare en gång haft. Denna junikväll 2021 har han kommit hit för att berätta att det inte kommer bli någon mer bollspark.
En förslitningsskada på höften gör att han inte längre kommer springa ut mot hörnflaggan för att fira ett mål och att drömmarna tyvärr stannade vid just det – något han först berättade om på Skellefteå FF:s hemsida.
Vi kommer till skadan men först blickar vi tillbaka i tiden till när en ung Nils sprang runt på samma plan vi nu står på.
–Jag ville ju bli så bra som möjligt, det var ju tanken redan då.
I dag leker barnen att de är Ronaldo, Messi eller Mbappe. Vem var du?
– Jag hade ingen egentlig idol på det sättet men jag hade någon tröja med Zinedine Zidane och även en med Luka Modric innan han kom till Tottenham, jag var ju först med honom för jag hade hans tröja innan han blev stor.
Du såg hans storhet innan alla andra?
–Haha, ja exakt.
Tidigt märktes att Nils var en stor talang. Som 15-åring fick han göra debut i division II och när länslaget åkte till Halmstad för elitläger var han given i den truppen.
Hur var den tiden med alla läger?
– Det var kul så klart. Jag strävade ju efter att komma med på såna här länslagsläger för det var ju bevis på att man var bra då. Man fick bekräftelse när man blev uttagen liksom.
Vad är ditt bästa minne från ungdomstiden?
– Jag har ett bra minne från Myggvalla Cup, vi var där med vårt lag och bodde på tält vid Bureälven före cupen och sen vann vi cupen dagen efter. Det var väldigt kul.
Vi spolar fram i tiden och vårt samtal blir direkt lite mer allvarligt. Lite jobbigare att prata om än dåtid är den nutid han nu fått acceptera. För ett par månader sedan fick han rekommendationen att sluta spela fotboll efter att en specialistläkare i Umeå tittat på höften och funnit en förslitningsskada som är svår att åtgärda.
Allt började när FF skulle gå från träning inomhus till utomhus tidigare i vintras.
– När vi började träna i vintras så gick det ganska bra men direkt vi gick på planen fick jag ondare än vad jag hade haft tidigare. Då åkte jag till Umeå för att kolla upp det och där hittade man då den här skadan, säger han och pekar lite förbannat på sin höft.
Trodde du att skadan skulle vara så allvarlig att ett sådant besked skulle komma från läkaren?
– Det var betydligt sämre än vad jag hade trott. De trodde att det var något annat men det visade sig vara värre än vad de trodde.
Hur fick du beskedet?
– Jag träffade en specialist i Umeå som sedan ringde upp och sa som det var. Han rekommenderade mig att inte spela fotboll igen. Han sa att om jag hade varit på en lite högre nivå så hade jag kunnat göra någon säsong till för att tjäna ihop mer pengar men på den här nivån var det inte värt för att riskera kroppen och min framtid.
Fotbollsspelare världen om förenas i kärleken till sporten. Välbetalda proffs i EM som nu spelas tjänar pengar vi dödliga bara kan drömma om, men runt om i världen finns fler drömmare än proffs – drömmare som lever för sin sport även om den inte sätter miljarder på kontot. För Nils har fotbollen varit allt och allt togs ifrån honom på blott ett ögonblick när läkaren ringde.
– Jag blev chockad, besviken och ledsen när jag fick höra vad han sa. Fotboll är ju min identitet liksom "Vad gör Nils? Jo han spelar fotboll" så det var ju väldigt svårt att ta in först.
Många upplever en identitetskris när deras sport tas ifrån dem, har du känt samma?
– Ja, i början för då var det riktigt tungt.
Vårt samtal når sitt slut men innan vi skiljs åt vill Nils ändå berätta att det här inte ska betyda slutet för honom inom fotbollen:
–Jag kommer inte kunna spela mer men det kommer ju nya utmaningar. Jag har haft en del funderingar på att fortsätta inom fotbollen på något sätt, jag vet inte hur eller när men att jag ska vara i ett lag är helt klart.