Umeå IK-lånet Zabibu Nduwimana var pigg och kan bli ett högklassisgt tillskott i sommar.
Med en minimal trupp, som till stor del står och faller på låneavtalet med Umeå IK, hade ingen förväntat sig ett ihopspelat och framåtlutat Sunnanå i den efterlängtade fotbollspremiären.
Och i hettan i Skellefteå skulle det snabbt bli iskallt. Särskilt defensivt då de stora misstagen med boll tätt avlöste varandra vilket ledde till att bortalaget från Sandviken, som precis som Sunnanå fått en vakant plats i serien, tackade och tog emot.
Efter 21 minuters spel stod det 0–4. Samtliga mål föranleddes av någon form slarv från hemmalaget, med allt från misslyckade hemåtpass till utsparkar som hamnade hos en motspelare.
– Vi gör det inte alls bra i början. Det var superdarrigt och vi har oss själva att skylla att det blev som det blev, säger Annika Kukkonen om lagets start.
Varför blev det så?
– Framförallt så har vi tre av våra backar från start som inte tränar med oss, utan är inlånad från Umeå. Det leder till att Mimmi (Sellström), som är vår spelare, påverkas mycket och spelar inte som vanligt utan med alldeles för små marginaler. Sen så handlar det nog också till stor del att man inte var medveten om vad som krävs.
Sunnanå föll dock inte ihop som ett korthus efter chockstarten. Istället repade man mod samtligt som Sandvikens spelare tröttnade allt mer.
Till andra halvlek gjorde man dessutom ett par förändringar då Julia Forslund kom in på backplats samtidigt som Cajsa Lundström ersatte nye Rosie Young, och klev direkt in med styrka och energi.
– Det var kul att se hur de kom in och verkligen bidrog. De var båda väldigt besvikna att inte få starta matchen, men de kom in och tog chansen, säger Kukkonen.
Bortsett Sandvikens 5–0-mål i andra halvlekens början så var sista 45 Sunnanås. I 49:e visade inlånade högerbacken Elvira Fjällström klass när hon bröt sig loss och dundrade in reduceringen i bortre krysset.
Och SSK hade bud på fler fullträffar. Man fick dock nöja sig med en spelmässig uppryckning efter en katastrofal start.
– Det som glädjer mig är att vi skapar chanser till de sista minuterna. Att vi har orken och klarar av att spela i 90 minuter, även i den här värmen. Så det är ett kvitto på att vi gör rätt saker i vår träning. Vi har något att bygga vidare på, säger Kukkonen.
Wilma Andersson var tillbaka i Skellefteå och lämnade återkomsten som segrare men också jättetrött.
En av de allra gladaste – men också bland de tröttaste – var Sandvikens mittbacksgigant Wilma Andersson.
– Jag fick kramp i 60:e minuten. Det var riktigt tungt och hett, säger hon med ett leende.
22-åriga Andersson spelade så sent som förra säsongen i Sunnanå och fick packa med sig tre poäng på sin gamla hemmaarena – och dessutom ett mål då hon helt omarkerad nickade in 4–0-målet.
– Det var givetvis jättekul att få sätta dit den. Speciellt då det var mot Sunnanå. Och när jag nickade kändes det som allt gick i slow motion innan bollen gick in stolpe in, säger Wilma.
Var er taktik att sätta full press från start?
– Vi har stor respekt för Sunnanå och särskilt jag som spelade där ifjol och vet vilken lagmaskin det är. Men vi ville komma ut och vara aktiva och det lyckades vi med, säger Wilma, som kunde åka söderut med en perfekt premiär i ryggen:
– Vi ville ha en bra start och har fått det. Vi har ett ungt och spännande lag med många ny spelare. Så det blir en spännande säsong.