"Mycket av min drivkraft i att komma tillbaka till SSK kommer från känslan av vilka fantastiska förutsättningar jag fick när jag kom till klubben första gången som tolvåring", säger Hanna Marklund.
Efter säsongen 2010 valde Hanna Marklund att avsluta spelarkarriären efter över 150 landskamper, tre SM-guld, två Champions League-titlar och som vinnare av Diamantbollen, som tilldelas Sveriges främsta kvinnliga fotbollsspelare.
Både genombrottet och avslutningen kom i den klarblå Sunnanå SK-tröjan, även om de största segrarna kom i Umeå IK-dressen, och inför årets säsong blev en återkomst i damlaget till slut verklighet för Marklund som förra säsongen var en del av ledarstaben i klubbens F19-verksamhet.
Vid sidan av uppdragen för Photon Sports och Sveriges Television är 47-åringen ägare i Sunnanå Utveckling, och numera kan Marklund också titulera sig sportslig rådgivare för damlaget.
Att ta sig an en roll som sportchef var dock inte aktuellt, då arbetet som expert för SVT inte tillåter det på grund av möjliga jävsituationer.
– Jag vill inte hamna i saker där jag inte kan tycka det jag tycker om klubbarna i damallsvenskan. Elitettan berör vi aldrig i våra sändningar, men blir det aktuellt med samarbetsavtal för SSK med toppklubbarna i Sverige är det istället Åke (Stighäll) som tar det vidare och sköter de förhandlingarna, säger hon och fortsätter:
– Det var viktigt för mig att han blev kvar i den sportsliga ledningen, och det är också något som jag har klargjort med klubben.
Det här innebär att du inte riskerar att hamna i en situation där du i direktsänd tv ska prata om spelare som spelar i klubbar som SSK eventuellt ingått avtal med?
– Exakt, och att ha en sån här roll i damallsvenskan har ju aldrig heller varit aktuellt. Nu tillhör vi elitettan, och kanske inte heller det yttersta toppskiktet, så spelarna här lär behöva gå till en annan klubb innan de kan bli aktuella för landslaget.
Faktum är dock att möjligheten att ta sig an framskjutna roller i damallsvenska klubbar har funnits där genom åren för Marklund, som däremot alltid valt att tacka nej.
– Det har aldrig varit nära, men jag har faktiskt fått några erbjudanden. Men först och främst har jag barn och familj, och därför inte varit redo att lämna Skellefteå för den typen av uppdrag. Jag har alltid haft en stark hemlängtan, och även om jag inte kom så långt geografiskt i min spelarkarriär så känner jag ändå att jag rest och upplevt tillräckligt mycket ändå, säger hon och skrattar, och betonar att hon faktiskt aldrig lämnat länet som aktiv.
I grund och botten är hon också tydlig med att det bara fanns en klubb som kunde få henne att hoppa på den här typen av uppdrag.
Sunnanå SK.
– Mycket av min drivkraft i att komma tillbaka till SSK kommer från känslan av vilka fantastiska förutsättningar jag fick när jag kom till klubben första gången som tolvåring, säger hon och brister ut i ett leende, innan hon fortsätter:
– Det kändes som jag fick alla möjligheter, även om man självklart också måste ta tillvara på dem, och det är min stora drivkraft; jag vill betala tillbaka och ge unga tjejer möjligheten att göra samma resa som jag själv gjorde.
Lagkaptenen Tilda Sahlman kan blicka tillbaka på en framgångsrik återkomst i elitettan förra året, men nu stundar seriepremiären för fjolårets tabellsexa.
Nu stundar alltså en seriepremiär där SSK gästas av Jitex, och Marklund känner av premiärnerverna.
Kanske än mer än när hon själv var aktiv, faktiskt.
– Det är klart att det har funnits en längtan till när det blir allvar och "riktiga" matcher. Jag har en stor förväntan, samtidigt som det nu också börjat komma lite nerver. Kanske till och med mer än när man var spelare, för då kunde man ju faktiskt vara med och påverka på ett annat sätt.
Vilken känsla går ni in i den här säsongen, skulle du säga?
– En bra känsla, skulle jag säga, och då utgår jag mest från att jag ser att det bedrivs bra träningar och att vi har tagit kliv hela försäsongen. Främst det, som man kan påverka och mycket där vi också har lagt fokus. Vi har haft bra träningar, och ett utvecklingsfokus där vi gör så mycket som möjligt av våra resurser och spelare.
Vad skulle du säga är målsättningen med den här säsongen?
– Att vi fortsätter att etablera oss i elitettan. Vi gjorde en fantastisk prestation förra året, som kanske till och med var en överprestation. Jag skulle inte säga att vi har etablerat oss redan, på bara en säsong, utan det är något vi behöver göra i år.
Under vintern har totalt fem nya spelare adderats till spelartruppen, där tre av dem är bekanta ansikten sedan tidigare.
Thea Bergsten och Julia Forslund är båda åter efter spel på college i USA, samtidigt som Nina Jakobsson har anslutit på ett korttidskontrakt som sträcker sig fram till sommaruppehållet.
Alldeles lagom för att täcka upp för skadade Wilma Dahlgren, som Marklund hoppas ska vara tillbaka i spel under maj månad.
– Det har sett bra ut på efterkollarna som hon har gjort på idrottsmedicin, och nu vågar jag kanske inte riktigt säga något datum för en comeback, då jag är mer optimistisk än tränarna, men förhoppningsvis i maj någon gång eller att hon hinner vara med i någon matchtrupp innan sommaruppehållet, säger Marklund som blev väldigt nöjd när möjligheten att plocka in Jakobsson dök upp.
– I och med att hon skulle avsluta sina studier i Luleå under våren så fick vi världens chans, då hon ju annars hade både sin sambo och sitt liv i Uppsala. Sedan har vi ju såklart vissa förhoppningar om att kunna förlänga det avtalet.
Freja Ekstrand, ett av två helt nya ansikten i Sunnanå SK inför säsongen 2025. Mittfältaren ansluter på lån från damallsvenska Växjö DFF.
De få, och två, nya ansiktena är också Marklund nöjd med vad de har visat så här långt – även om Maja Hansson fick en mardrömsstart på sin tid i SSK då hon redan under provspelet skadade sig då knäskålen hoppade ur led.
– Nu är hon redo för matchspel, och det är ju en bra och aggressiv mittback. Både Maja och Freja, som vi tror att vi kan få väldigt mycket effekt på, är ju superambitiösa och båda var väldigt noga med sitt val av klubb och hann vara här mycket innan de till slut skrev på. De gillade ju hur träningarna bedrevs här, bland annat.
I och med att du kliver in i den här nya rollen, hade du hoppats eller önskat få vara med och göra större förändringar i lagbygget, eller är du nöjd över att så pass många pusselbitar redan fanns på plats?
– Jag tycker väl att det kändes bra, inte minst att vi hade tränare klara som vi visste bedriver den dagliga verksamheten på rätt sätt. Sedan har vi kanske inte haft så stora möjligheter annars om det skulle ha blivit mycket förändringar, eftersom vi bygger mycket på lokala spelare och inte har de resurserna.
Hur tänker du då?
– Jag kan ju självklart vara med och påverka till viss del, men tittar man till budgeten är det inte så mycket att göra där. Men arbetet fortsätter ju under säsongen, och tittar man på hur vi agerade förra säsongen så kan det finnas möjligheter att hitta bra samarbeten med andra klubbar. Flera klubbar har varit intresserade i år med tanke på vilken fin utveckling Hannah (Sjödahl, på lån från Vittsjö) fick under sin lånesejour här.
Maja Hansson skadade sig på provspelet, då knäskälen hoppade ur led, men fick ett kontrakt och är nu redo för spel lagom till seriepremiären mot Jitex.
Sunnanå SK är en av de mest framstående damklubbarna i Sverige om man ser till historiken, och även om det kanske känns långt borta i dag så var det inte ens 20 år sedan som laget slutade på femte plats i damallsvenskan säsongen 2007.
Går det att ta sig dit igen, eller har kartan för damfotbollen ritats om?
– Det är klart att det förändras mycket nu, och det går ruskigt fort. Både i Sverige med alla dubbelklubbar, men också ute i Europa vilket påverkar den svenska elitfotbollen på damsidan väldigt mycket. Det är bra för fotbollen att det blir så, även om det blir svårt för en del klubbar att konkurrera på vissa sätt, säger Marklund och fortsätter:
– Det är aldrig dumt att drömma, och ha det långt borta, men än har vi inte ens etablerat oss i elitettan och det är det vi jobbar stenhårt med nu. Elitettan känns bra just nu, då vi är med i eliten och kan behålla spelare över gymnasiet, för hade vi inte varit i elitettan hade det varit svårt att både locka hit unga spelare utifrån – men också behålla spelarna som är uppvuxna här.
Under tiden i Umeå IK fick Hanna Markund, till vänster, vara med att vinna två Champions League-titlar och tre SM-guld.
2005 fick Hanna Marklund ta emot Diamantbollen, som tilldelas den bästa damspelaren i Sverige.
Under sin tid som spelare i Umeå IK var Hanna Marklund en del av världens bästa klubblag, samtidigt som hon spelade stora mästerskapsfinaler med det svenska landslaget.
Hur skulle du säga att förutsättningarna ni hade då står sig i dag?
– I slutet av min tid i UIK var vi nog på en nivå som motsvarar damallsvenskan i dag, då de flesta spelarna hade klarat sig på den ersättning de fick av klubben och ingen jobbade ju heltid vid sidan av fotbollen.
– Vi körde dubbelpass och hade mat på träningsanläggningen, men vi var ju inte alls på den nivå som Malmö FF, Hammarby eller Häcken är på i dag, utan vi var nog snarare som klubbarna på nedre halvan av damallsvenskan.
Malmö FF och Alingsås är nykomlingarna i årets damallsvenska, och Marklund lyfter fram att det är två typer av nytillskott i högstaligan.
– MFF är inte i närheten av att vara någon vanlig nykomling, men vi har direkt sett vilken stort steg det är mellan elitettan och damallsvenskan för Alingsås, som gjorde en väldigt stark säsong förra året när de tog steget upp men som har haft det väldigt tufft här i inledningen.
Hur tänker du kring de stora nivåskillnaderna?
– Att det är två olika världar och en stor utmaning för oss att utmana de största klubbarna. Vi måste identifiera vad som är det bästa i vår miljö och verksamhet. Vi kanske är mer familjära och har möjligheten att lägga mer kraft på spelarna som kommer hit, och då är det exakt det vi ska göra så mycket som möjligt.