Orvar Bergmark, från Byske, var med och tog silver med Sverige under VM 1958 och prisades efter turneringen med både Guldbollen och en plats i världslaget. Här syns legendaren under en presskonferens, när han senare under karriären blev svensk förbundskapten.
Den 13 februari valde den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt att avgå från rollen som ordförande för det svenska fotbollförbundet, sedan det stått klart att han inte fått nytt förtroende av valberedningen.
Detta efter inte mer än en mandatperiod på två år, som kantats av hård kritik, i den rollen.
Ersättaren, som utsågs på förbundsmötet den 22, blev Simon Åström som närmast kom från rollen som ordförande för Svensk Elitfotboll (SEF) men dessförinnan varit både klubbchef och VD för Örebro SK.
Och efter att under tiden i ÖSK jobbat vid Orvar Bergmarks Plats 3, adressen som hedrar den bortgångne fotbollsstjärnan som växte upp i Byske innan fotbollen inte bara tog honom till Närke – utan även det svenska landslaget (där han var med och vann VM-silver 1958) – och den italienska huvudstaden Rom under tiden som proffs i AS Roma.
En dryg månad in på nya jobbet fick 42-åringen nu också besöka Bergmarks hemkommun, när han träffade medarbetarna på Västerbottens Fotbollförbund, representanter från den lokala fotbollen – och ställde upp på en intervju med Norran.
Vad har du noterat under ditt besök här i Skellefteå?
– Att fotbollen är levande i den här delen av landet också. Nu kommer jag närmast från Luleå och jag märker att båda städerna har präglats av att hockeyn är färdigspelad. Det här är en hockeystad, men det är också en fotbollsstad där det finns utmaningar med stora geografiska avstånd i regionen samtidigt som det sker en urbanisering där människor flyttar från mindre orter till större städer, säger han, innan han fortsätter:
– Vilket gör det utmanande att hålla föreningar vid liv på de mindre orterna, speciellt inåt landet. Att klara av att fotbollen finns överallt är en av de stora utmaningarna här och kring det har vi haft givande diskussioner under dagen.
Besöken i Norr- och Västerbotten är en direkt följd av det nya uppdraget. För även om Åström sedan nästan åtta år tillbaka varit en del av SvFF innebär ordförandeskapet ett än större ansvar för den största idrotten i Sverige.
– Första månaden på nya jobbet har varit väldigt intensiv och positiv, där jag har försökt få så många frågor som möjligt på bordet och samtidigt pratat med många människor i fotbollsrörelsen för att få en bredare förståelse för alla frågor som jag som ordförande behöver vara inne i.
Vad möts du av under din resa?
– Jag slås av hur många och kompetenta människor som finns i fotbolls-Sverige, och därför jag tid på att träffa våra distrikt i ett tidigt läge. Jag har ju varit en del av SvFF i nästan åtta år och har därför en viss uppfattning och kännedom om distriktens verksamhet, men nu känns det ännu viktigare att förstå vilka förutsättningar och utmaningar som finns. Detta för att kunna ta med mig lärdomarna och erfarenheterna till förbundsstyrelsen, där vi tillsammans jobbar med svensk fotbolls utveckling, förklarar Åström.
Sedan en dryg månad tillbaka har Simon Åström, med släkt i Jokkmokk, ersatt tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt som ordförande för SvFF. ”Första månaden på nya jobbet har varit väldigt intensiv och positiv”, berättar 42-åringen.
Att Åström tar sig an uppdraget som styrelseordförande efter vad som kan beskrivas som en, minst sagt, turbulent period för SvFF där generalsekretaren Andrea Möllberg fick sparken och flertalet både tidigare och nuvarande medarbetare vittnat om ett ledarskap som kränker personal och lett till en historiskt usel förtroendesiffra är inget som avskräcker 42-åringen.
– Först och främst får man ha respekt för att folk tycker att vi kommer ifrån en stökig period, även om uppfattningen om hur det varit skiljer mycket mellan olika människor. Vi behöver reflektera och dra lärdom från det, men många gånger blir det ganska centrerat till vårt huvudkontor i Solna, säger Åström, och tar en kort paus, innan han fortsätter:
– För 99 procent av fotbolls-Sverige lever ute i vårt avlånga land och fotbollen i stort mår ju väldigt bra. Sedan ska vi självklart ha respekt för att det som händer inom väggarna på SvFF intresserar många.
Hur ser du på att du kommer in i en period där det har blåst ganska kraftigt? Är den utmaningen något som lockar dig, snarare än avskräcker?
– Det är väl klart att det är en del i det. Jag har varit länge inom fotbollen, och fått jobba inom många olika delar av sporten. Jag har ett brett kontaktnät och det var också en avgörande faktor för att jag valde att tacka "ja" till det här uppdraget; att få jobba med dem och tillsammans arbeta med de här utvecklingsfrågorna.
– Det här är ingen "one man show" utan det handlar om att bygga ett starkt lag. Om vi lyckas få hela vår fotbollsrörelse i en mer likartad riktning, för att fortsätta utvecklas och komma till rätta med en del utmaningar, så finns det fortsatt en outnyttjad potential. Det kan vi komma åt genom att förtydliga våra strategier och vägval framåt.
Under sin tid i Örebro SK jobbade Simon Åström vid Orvar Bergmarks Plats, och under veckan besökte 42-åringen hemkommunen för Skellefteås främste fotbollsspelare någonsin.
En fråga som varit omdiskuterad, inte minst i norra Norrland, är de minskade resebidrag som blev verklighet för klubbarna i F19-serien sedan SvFF tagit över serien från Elitfotboll Dam (EFD).
– Det här är egentligen oacceptabelt, i slutändan blir det omöjligt för klubbar i norr att tävla på samma villkor som konkurrenterna i söder. SvFF stänger ner alla unga tjejers dröm att kunna spela elitfotboll i Norrland, dundrade Emelie Lövgren, klubbchef i Piteå IF och tidigare spelare i Sunnanå SK, när det stod klart att Pif som mest skulle kunna få resebidrag på 130 000 kronor med det nya avtalet, jämfört med nästan en halv miljon tidigare säsonger.
Åström är medveten om att förändringen har satt flertalet damklubbar i norra Norrland i utsatta ekonomiska situationer.
– Det här är en fråga som kommer att komma på vårt bord i styrelsen under året, så att vi ska kunna se över det här hur det ska och kan se ut framåt. Det finns inget klart svar på den frågan, utan det behöver processas.
Hur ser du på situationen som ändå uppstod?
– Det blev ett tydligt glapp när serierna flyttades över från EFD till SvFF –och det finns naturligtvis anledningar till att det blev så – men det är klart att vi vill att föreningar i norra Norrland, precis som i andra delar av Sverige, ska kunna ha goda förutsättningar för att ha bra spelarutvecklande miljöer i både bredd- och elitföreningar. Vi vill att det ska finnas elitfotboll på så många delar av Sverige som möjligt.
I de senaste landslagstrupperna, på både herr- och damsidan, har storstäderna med de största klubbarna dominerat sett till var spelarna spelat eller utbildats.
– Det har blivit en tydlig centralisering kring var landslagsspelarna utbildas, och det är ju runt våra stora professionella klubbar, främst på herrsidan men nu också på damsidan. Ifall det inte finns starka elitföreningar i norra Sverige kommer inte heller de mindre föreningarna att kunna ha samma resurser för att skapa den här typen av utvecklingsmiljöer, och det behöver vi löpande resonera kring: Hur kan även killar och tjejer som brinner för fotbollen i norra Sverige få en bra utbildning och inte glömmas bort?
Damklubbarna i Norr- och Västerbotten fick minskade resebidrag när F19-serien flyttades från EFD till SvFF. ”Det här är en fråga som kommer att komma på vårt bord i styrelsen under året”, förklarar styrelseordföranden.
”Vi vill att det ska finnas elitfotboll på så många delar av Sverige som möjligt”, slår Simon Åström fast.
Damklubbarna längs Norrlandskusten har i olika omgångar haft framgångsrika tidsperioder, där Sunnanå SK vann dubbla SM-guld på 80-talet, Umeå IK var världens bästa klubblag i början på 00-talet och Piteå IF har både vunnit SM-guld (2018) och cupguld (2024) under sin nuvarande sejour i damallsvenskan.
Nu utmanas de anrika föreningarna av så kallade "dubbelklubbar", klubbar med framstående både herr- och damlag där helt andra ekonomiska möjligheter finns.
Hur ser du på situationen som uppstått? Jag gissar att ni inte vill bromsa klubbarna som driver utvecklingen, men inte heller låta de "vanliga" klubbarna hamna för långt bakom?
– Damfotbollen står i en brytpunkt just nu. Det är positivt med "dubbelklubbar" som kan skjuta in mer pengar i damfotbollen; det är något som de både behöver och förtjänar. Utmaningen blir nu att många klubbar som historiskt varit framgångsrika nu får svårt att konkurrera, och det ser faktiskt också likadant utomlands där många stora fotbollsnationer på herrsidan satsar ofantliga pengar även på damfotbollen.
"Det här är en hockeystad, men det är också en fotbollsstad", säger Åström under sitt besök i Skellefteå.
”Att klara av att fotbollen finns överallt är en av de stora utmaningarna här och kring det har vi haft givande diskussioner under dagen”, säger Åström som satt ned tillsammans med representanter från Västerbottens fotbollförbund.
Vad är vägen framåt för svensk damfotboll, tror du?
– Vi behöver hitta hållbara modeller för att långsiktigt kunna vara konkurrenskraftiga på den nivå man befinner sig på. Om man tror på att kortsiktigt investera stora summor för att hänga med i den internationella utvecklingen, genom att köpa dyra och etablerade utländska spelare, så blir det ändå tufft då det finns mycket mer pengar därute.
Lösningen på "problemet", enligt Åström, blir att satsa på det som en gång i tiden gjorde den svenska damfotbollen världsledande.
– Att investera i bra utbildningsmiljöer och vara duktiga på att utbilda och få upp egna spelare kommer att vara en nyckel för väldigt många av våra föreningar i framtiden, inte minst då fotbollskartan håller på att ritas om, avslutar han.