Det närmar sig tävlingsstart och arrangören har fullt upp att röja snösmockan som konstant bildar ett vitt puder på den fyrahundra meter långa isbanan. I år har tävlingen lockat ett trettiotal åkare från Sverige och Finland.
En av förarna för dagen är Per Strömbergsson från Burträsk som kör för fjärde året i rad.
– Det är en klon av Polaris RXL -76. Polaris byggde bara tre exemplar så det kändes helt rätt att bygga en själv. Vad jag vet är det den enda i Sverige, säger han.
Snörök
Arrangörerna har medvetet begränsat rakornas längd av säkerhetsskäl. Den snabbaste klassen kommer ändå upp i 125 km/h på rakorna och utstår 3,5 g i kurvorna. Men största risken utgörs trots allt av nysnö.
– Det är snöröken. Man ser ingenting. Vi har inga bromsljus utan bara en lampa bak, säger åkaren Per Strömbergsson och låter lite bekymrad.
Törstiga motorer
Prestandan i hans trecylindriga Polaris verkar det inte vara något fel på.
– Så länge skotern har bränsle levererar den som ett godståg, det gäller bara att hålla i styret. Men vi har problem med bränsleförbrukningen. Den har dragit fem liter soppa på tio varv nu, säger Per och skakar på en tom bränsledunk.
– Annars är jag nöjd, avslutar han.
Ettriga retroskotrar, dubbade mattor och styrstål som ninjasvärd. Det är en tradition väl värd att bevara.
CHRISTIAN MÅRD