Redan i den 34:e minuten kom Ältas 0–2-mål – ett resultat som stod sig till pausvilan. Och för Alexandra Nilsson, som var med ute på plan, är analysen klar kring vad som gick snett.
– Vi kommer inte upp i tempo. De (Älta) gör det bra, försöker stressa oss, men vi blir stillastående i stället för att vi rör oss mer ju större pressen blir. Och det funkar inte och det kändes som att de ville mer än oss i första. Sen tappar vi boll i dåliga lägen och de får ställa om på oss, och det gör de sina två första mål på.
Hur viktig blir du, som spelande tränare, när man får en sådan start?
– Det är klart att man får försöka prata mer, pusha alla ännu mer. Men jag är ju spelare också, så man hinner inte med allt. Men man vill mycket och det är bara att driva på och framför allt hålla ihop det.
I samband med att Riika Ketoja klev av skadad blev det en del ändringar i uppställningarna.
– Jättetråkigt att hon får kliva av skadad, men samtidigt så hinner vi prata ihop oss. Vi fick till exempel upp Frida (Karlsson) på mitten och kunde kötta lite mer och använda sin kropp på ett bra sätt.
Sunnanå kom också tillbaka i den andra halvleken, då laget gjorde två mål inom loppet av fem minuter. Ställningen var 2–3 och Älta var plötsligt i gungning.
– Det kändes som att vi verkligen hade de i brygga, konstaterar Nilsson.
– Men tyvärr så släpper vi då in 2–4 på en fast situation. Och det är klart, vi chansar lite mer och lämnar folk där uppe, men vi ska kunna också klara av det. Vi vet vad som står på spel.