Lars Pettersson avled den 3 april.
Lasse Pettersson var en välkänd profil i idrottskretsar. Han tjänstgjorde i närmare 50 år på Norran och skrev sin sista text som publicerades på Norransporten dagen innan han avled. En text om att Niklas Mörtsell vann is-SM blev det sista alstret som ni läsare fick läsa av ”Pille” som kan kallades. Han levererade därmed hela vägen åt Norransporten.
Men han var också idrottsledare under många herrans år i Kåge IF och Kågedalens AIF – och de sista åren la han ner stort engagemang på boule där han också rapporterade in allt mellan himmel och jord. Precis som han alltid gjorde.
Fortsatte skriva
Han inledde sin tid på Norran som springgrabb och fortsatte sedan som typograf och sedan blev han till slut journalist på Norransporten.
Han slutade där för nästan 14 år sedan – men fortsatte som sagt in i det sista – att skriva om det han älskade, sport, som frilansare. En väldigt positiv person som spred glädje runt om sig och som aldrig var omöjlig att skicka ut på jobb som ingen annan kunde ta.
Norrans före detta sportchef Bosse Fuhrman minns mycket om sin vän och gamle kollega.
– När jag kom till Norran på 70-talet var han typograf och skrev en del småmatcher. Det var en fin person och en större människo- och Norranvän finns inte. Han har alltid hjälpt till och brydde sig alltid om alla. Han har också alltid ställt upp för sin familj och han hade ett stort hjärta och var duktig på att besöka de som var sjuka och ensamma. Så där var han en föregångare, säger Fuhrman.
Han hade fortfarande bra kontakt med honom.
– Eftersom han bodde i Kåge och vi bor ute i Bjässviken kom han alltid cyklande ut några gånger per sommar och pratade om tidningar, barn och allt annat möjligt.
”Han var så snäll”
På sporten gjorde han alltid sitt bästa.
– Ska man vara riktig ärlig så var han ju ingen större journalist, säger Fuhrman och skrattar.
– Han var så snäll att han aldrig kunde skriva något kritiskt utan var alltid snäll i sina omdömen. Om Skellefteå AIK förlorade med 0–10 så kunde han skriva att det inte var deras dag. Han använde bara allmänna ordalag. De flesta var kompisar för honom.
Han var en väldigt omtyckt kollega av alla.
– Det var han. Han gjorde alltid ett bra jobb. Det var starkt av honom att komma från teknikavdelningen och göra ett bra jobb på sporten. Och trots att han var på sporten så kunde han gå och hjälpa till på sätteriet och tekniken. Saknades det någon vid tekniken så gick han ditt och hjälpte till – så jag har bara positiva saker att säga om honom.
Mångårig kassör
Pettersson var också mångårig kassör i Västerbottens Sportjournalistklubb där han slet för att få ihop ekonomin.
– Han jagade folk för att få dem att betala de 15 kronorna som man skulle betala i årsavgift och även där gjorde han ett strålande jobb.
Fuhrman blev naturligtvis ledsen när han fick höra om sin väns död.
– Det kändes så konstigt – han har ju varit så jäkla fräsch. Det jag kommer att minnas mest med Lasse är kamratskapen och alla enkla trevliga möten. Det var aldrig komplicerat med honom – han var en jordnära man. Han var i grunden och i hela ryggraden en snäll person.
Plikttrogen
En annan av Norrans tidigare sportchefer, Roger Lindström, minns Pettersson med värme.
– En otroligt trevlig arbetskamrat som alltid var på gott humör. Ett ord som kännetecknade honom var plikttrogen – på ett positivt sätt. För honom var inget jobb för svårt eller för litet. Han såg allting och allt skulle finnas med. Han tog alla jobb som han fick och annars hittade han andra. Hittade han ett resultat i boule i Östersund så skulle det med i papperet. För det var det han brann för.
Omtänksam
Lindström beskriver Pettersson som ”lugnet själv”.
– Jag har sett honom stressad en gång. Vi var i Umeå och skulle åka vidare med flyg till Stockholm. Vi väntade på flygbussen – men den kom aldrig. Klockan närmade sig avgång och vi ringde en taxi. Lasse sa att det var bråttom och berättade när flyget skulle gå – men taxichauffören sa att vi aldrig skulle hinna. Då blev Lasse stressad och sa till på skarpen och taxichauffören körde. Vi var tvungna att springa med handbagaget och gaten var egentligen stängd. Men vi hann. Då kunde jag ana en viss oro hos honom, säger Roger och fortsätter:
– Hans lugna sätt var det som var kännetecknande för honom. Han brydde sig om alla. Oavsett om det var en typograf, en redigerare eller en praoelev som behövde något. Lasse löste det alltid. Han var väldigt omtänksam i sin gärning.
En kille med stort hjärta har somnat in. Våra tankar går till hans fru Ulla och hans familj. Vila i frid ”Pille”. Vi glömmer dig inte.
Lasse Pettersson blev 78 år.