Njuter först av att vara på plats och se Julmatchen på Gamla Ullevi mellan Frölunda och Skellefteå AIK, sedan tv-soffan och ofattbara 105 000 åskådare på plats vid "Winter Classic” mellan Detroit och Toronto.
Riktiga utematcher
Tänker på domarna som dömer...
... och hur det är att döma riktiga utematcher.
Det har varit rallarslagsmål i Byske, det har vart fullt ös i Bastuträsk, det har varit känslor i svall på Ringelrinken i Arvidsjaur.
Norsjö en läroplats
Men ingenstans har man fått lära sig ishockeydomaryrket bättre än vid utematcherna på Rännaren i Norsjö.
Varför var då deras matcher ofta härligt tuffa att döma? Jo, till exempel:
Norsjös mötenmed Boliden, Jörn och Malå kunde locka 300-400 åskådare en fredagskväll. Feststämning runt rinken? Jo, typ. Ibland var man rent jagad vart man än ställde sig. På en uterink är det dessutom inga problem att slita tag i en domardröja om man som åskådare är missnöjd med ett domslut.
I periodpauserna passeradevi domare först förbi båda spelarbåsen, sedan skedde en lång vandring förbi publiken och korvkiosken. Många hann säga vad man tyckte om domarinsatsen mellan korvtuggorna.
Spelarna och ledarna: vilket engagemang, vilken vilja, vilket humör! En sådan som Stig Salomonsson i Norsjös bås hörde ofta av sig under matchen – men aldrig långsint efteråt. Minns ett derby mot Boliden där alla – publik och spelare – skrek så fort någon föll på isen. Jag kallade till sist till mig båda lagkaptenerna och förklarade att det vore bra för matchen om inte alla skrek hela tiden, matchen blev rätt svår att kontrollera. Vädjan hörsammades väl i tre minuter...
Världens minsta domarrum, ofta lyfte vi ut bordet för att rymma alla domarväskorna. Och man duschade efter matchen – håll i er nu – med bortalaget! Extra mysigt om man haft några matchstraff i slutskedet av matchen, och sedan skulle man samsas om tvålen.
Sedan flera år har Norsjö en fin ishall, publiken erbjuds träläktare och slipper stå på snövallarna.
Men absolut ingenting har varit häftigare än 60 minuter i skärselden på Rännarens uterink.
EFTER SLUTSIGNALEN...
Minns ett telefonsamtal från en Norsjösupporter någon gång på 1990-talet. Han beskrev sig som ”en av de som stod på snövallen och ofta skrek på domarna”. Trodde först det var ett skämt, men det var på fullt allvar. ”Jag måste säga att jag har skällt mycket på dig, men i år har du varit riktigt bra”, påpekade han. För ett ögonblick tänkte jag göra som Gunde Svan och sluta på toppen. Jag menar, beröm från Norsjö – större blir det aldrig.