Undertecknad vågar inte ens köra bilen upp till fotbollsplanen Höjdpunkten. Det har tydligen regnat en del och vägen har mer eller mindre rasat ihop på vissa ställen.
Men promenaden uppför backen är skön och väl värd att vandra för att komma till klassisk fotbollsmark.
Tiden har dock gått hårt åt både plan och faciliteter. Dörrarna till omklädningsrummen hänger snett och är lösa och den röda färgen har lossnat från väggarna. Men fotbollsplanen är klippt och i år har byborna rensat bort sly runt planen. Dock är det inte för att det ska spelas någon fotboll, nä, det är för att man har grillfest till hösten. Ett stort partytält är placerat där ena straffområdet en gång fanns.
– Det är klart att man hellre skulle vilja att det är fotboll här, säger Jerry Olofsson och ser nästan lite ledsen ut.
Jerry är son till klubbens stora profil och ledare genom åren, Helge. Pappa Helge var ordförande för det mesta och lagledare i klubben. Hans insatser för fotbollen har gett honom Svenska fotbollsförbundets guldmedalj.
Sonen Jerry är nästan en lika stor profil. Han har egentligen varit allt utom ordförande som han aldrig varit "på papperet". Bland annat är han den som har flest matcher i klubben. Räknar man in a-lag, b-lag och träningsmatcher har det blivit drygt 600 stycken. Och han har själv räknat dem. Jerry har nämligen sammanställt statistik så långt det bara går att ta in. Han plockar fram pärm efter pärm med statistik och tidningsurklipp och gamla bilder. Om man är supporter av Brönstjärn så är det naturligtvis ingenting annat än en skatt.
– Tyvärr saknas det en del målskyttar från den tidigare delen av klubbens historia. Jag har letat igenom gamla Norrantidningar men tidigare stod det inte alltid målskyttar, säger Jerry.
Officiellt är Eric Andersson den som gjort flest mål, 99, i a-laget.
– Men Henry Hedström har gjort fler. Det är oklart hur många.
Brönstjärns BK lade ner sin fotbollsverksamhet 2001. Men i somras har det ändå varit fotbollsfeber i den lilla byn cirka tre mil sydväst om Skellefteå.
Anledningen är både enkel och lite svår, för vem hade kunnat tro att den målfarlige engelsmannen som öste in mål i klubben i början av 90-talet 27 år senare skulle leda Belgien till ett brons i fotbolls-VM. Men det är klart att Brönstjärnborna och gamla ledare och spelare är stolt över Graeme Jones, som engelsmannen heter.
– Nä, det kunde man aldrig tro att det skulle bli så, säger Jerry Olofsson och ler där han sitter i det nedgångna omklädningsrummet som en gång tillhörde hemmalaget på Höjdpunkten.
Det var den dåvarande Brönstjärnspelaren Duncan McKie som fick honom till klubben.
– Vi hade ju haft en engelsman som hette Phil Linacre två år tidigare och nu kom Graeme 1991. Han var väldigt trevlig och en mycket bra spelare som gjorde 31 mål på 18 matcher för oss.
Hur hade då en så liten klubb som Brönstjärn råd med en sådan spelare.
– Det var pappa, mamma och jag som tog från egna fickor. Vi blev väl lite lurade då vi fick höra att vi skulle kunna sälja dem vidare för mycket pengar. Men det är glömt nu, det var en rolig tid.
En annan sak blev dyr också.
– När Graeme skulle komma hit var han ju tvungen att ha någonstans att bo. Så han fick ta min lägenhet och jag flyttade hem till mamma och pappa. Men tyvärr så glömde jag låsa telefonen för utlandssamtal. Det blev en dyr historia, säger han och småler.
Precis som för mer eller mindre alla mindre klubbar så har det funnits storhetstider och bottennapp för Brönstjärn.
1970 blev Brönstjärn fokus i riksmedia då man fick den inte allt för smickrande titeln Sveriges sämsta lag.
– TV kom och gjorde reportage när vi mötte Storm på sandplanen där. Jag och brorsan Steve fick vara med och lattja med bollen i bakgrunden när de filmade, minns Jerry.
Brönstjärn spelade under tiden 22 maj 1966, seger 2–1 mot Hjoggböle, till 13 augusti 1970, seger 4–3 mot Ålund, 62 matcher utan att vinna.
– Vi hade ett väldigt dåligt lag under den tiden. Det var många som inte var fotbollsspelare.
Men det skulle komma bättre tider. Under ledning av tränaren Roland Andersson vann laget division V för första gången 1977 och man höll man sig i fyran i fem säsonger.
– Sedan gick det ner igen under en längre period.
Nästa vändning kom när man fick Jan-Erik "Tello" Andersson som tränare 1991. Bland annat var man obesegrade hemma på Höjdpunkten i 31 matcher i rad mellan september 1994 och maj 1998. Laget hade 23 raka vinster mellan juni 1995 och augusti 1997.
– Tello och Roland är de två tränare som har betytt mest för den här klubben. Roland på 70-talet och Tello på 90-talet. Hade det inte varit för Tello så hade vi lagt ner klubben fem år tidigare. Han höll liv i det.
Tello var för övrigt tränare under Graeme Jones tid och Jerry fungerade som assistent.
– Vi hade en B-lagsmatch och fick bara ihop åtta spelare. Graeme ville spela så jag ringde och frågade Tello om det var okej, men han sa blankt nej. Till slut var det okej att han var med om han stod i mål så vi åkte till Boliden. Det visade sig att han inte var någon målvakt och vi låg under med 11–1 i slutet av matchen. Graeme tjatade hela matchen om att han ville spela ute och när det var fem minuter kvar så fick han chansen och gjorde tre mål de sista fem, så vi förlorade med 11–4 istället.
Tanken var att klubben skulle läggas ner redan 2000.
– Inför den säsongen så tog vi beslutet att det var sista året. Men då gick vi helt plötsligt och vann femman, så då körde vi ett år till.
Anledningen till att klubben försvann var att far och son Olofsson tyckte att de gjort sitt.
– Vi hade ett möte där vi berättade att vi skulle sluta. Och det var inte någon direkt bra uppslutning så det fanns ingen annan som kunde ta över.
2001 blev alltså sista året. Brönstjärn blev sexa i division IV som nykomlingar och därmed la man ner när klubben var på topp.
– Tidigare hade vi slutat sjua i fyran två gånger, 1978 och 1980. Så vi var som bäst när vi la ner, säger Jerry och ler.
Familjen Olofsson har genomsyrat föreningen genom alla tider då Helge var med och bildade klubben. Höjdpunkten har också Olofsson i "blodet" om man får utrycka sig så. Jerry moster Sally döpte planen då hennes namnförslag Höjdpunkten vann namntävlingen då planen invigdes 17 maj 1959 och i planens grund finns något spännande.
– När de var och röjde här inför att planen skulle anläggas så var min brorsa Roger och hans kompis Bosse Karlsson fem-sex år och var och sprang där. Sedan fastnade de båda i ett slukhål och tog sig inte upp först. Till slut kom Roger loss och sprang och hämtade hjälp i gården närmast. När de kom tillbaka så hade Bosse lera upp till bröstkorgen. Så de lyfta upp honom.
Men en sak kom inte upp.
– Nä, brorsans stövlar blev kvar. De fick han inte igen, utan under planen så finns brorsans stövlar kvar någonstans.
Fotbollen är tyvärr försvunnen i Brönstjärn och enligt Jerry så kommer den nog aldrig att återuppstå.
– Det bor kanske 50 personer i byn och det finns inga barn i den ålder för fotboll, så det blir nog svårt.
Jerry och alla andra får istället glädjas åt att klubbens gamle skyttekung fick vinna ett VM-brons istället.