Elin Ala
Vi går inte som katten runt het gröt utan avhandlar det alla har snackat om: showen som Roger Rönnberg och Bert Robertsson bjöd på under presskonferensen efter matchen.
Vad som egentligen är sant och inte, vad exakt som hände där ute på isen, det kan jag inte säga. Det ligger förmodligen någonstans mitt emellan de två versionerna. Förmodligen är de båda parterna ungefär lika goda kålsupare.
Men med tanke på hur slätstrukna presskonferenserna efter SHL-matcherna brukar vara, där klyschorna staplas på varandra, så var det onekligen en frisk fläkt.
Att det inte hettar till oftare på presskonferenserna, med tanke på vilka hetsporrar många av tränarna var under sin aktiva karriär, är faktiskt märkligt.
Och vi ska vara medvetna om att det som sas på presskonferensen var väldigt rumsrent jämfört med vad som sägs ute på isen under varje match.
Kan inte låta bli att spekulera kring att Roger Rönnberg kan ha haft någon sorts baktanke kring det hela. Visst, han är, precis som Bert, en känslomänniska.
Men han är också en tränare som är fullt medveten om vilka brister som Frölunda har visat upp den senaste tiden. Och om han genom ett utspel kan flytta fokus från detta, då tror jag att han tar chansen.
Snackas det om tränarbråket i några dagar får han en respit kring vad det egentligen är som felas i Göteborg. För det är inte Bert Robertssons fel att Frölunda har förtvivlat svårt att göra mål.
Vad är det då som Roger Rönnberg förmodligen helst vill att vi ska glömma bort?
Tja, mot Skellefteå blev det väldigt tydligt.
Laget har fortsatt förtvivlat svårt att utnyttja ett spelövertag.
Skellefteå var periodvis väldigt tillbakapressade i egen zon och att det stod 0–1 efter en spelad period var allt annat än logiskt. 0–2 efter två inte mer logiskt.
Visst, Skellefteå visade upp ett uppoffrande och disciplinerat spel i egen zon och utnyttjade skoningslöst de chanser de fick, men Frölunda skapade en hel del chanser.
I stället fick de snopet stå där och se Skellefteå göra mål på ett av sina två (!) skott på mål i den första perioden.
Roger Rönnbergs frustration växte i båset. Tro mig, jag såg det med egna ögon, då pressläktaren i Frölundaborg ligger just bakom Frölundas bås. Jag såg väldigt mycket av Rönnbergs bakhuvud.
Och det var också den här frustrationen, och senare desperationen, som gjorde den här matchen så pass underhållande.
Hade Frölunda fått utdelning på sitt spelmässiga övertag i den första perioden, då hade matchen varit avgjord redan där och då.
Nu fick vi se hård kamp ända in i målsnöret. Det var slutspelskaraktär där ute på isen. Ja, uppenbarligen även i Henrik Lundqvist konferensrum (ja, New York Rangers-målvakten har fått ett konferensrum döpt efter sig), där den redan nu klassiska presskonferensen ägde rum.
Min förhoppning är att de här två lagen ska springa på varandra i slutspelet. Fortsätter de spela så här och behåller sina tabellplaceringar, då blir det först möjligt i en SM-final.
Och vilken SM-final det skulle bli.
Bert Robertsson, som här eskorteras ut från isen av en domare, var en av de aktörer som såg till att underhållningen och snacket om matchen fortsatte långt efter att slutsignalen hade ljudit.