Steen fick på morgonen reda på att han skulle stå den tredje finalen.
– Det kändes stabilt. Jag har spelat mot Skellefteå tidigare och det var en trygghet. Man vet hur det brukar se ut, säger han.
Steen hade inte spelat en hel match sedan den 5 mars inför gårdagens finalfajt. Han spelade dock sista perioden i den andra finalmatchen och det hade betydelse menar han.
– Det var viktigt och skönt mentalt att man hade varit med och spelat 20 minuter där. Jag kände mig redo.
Var det nervöst?
– Man är nervös inför varje match. Inspirerad skulle jag nog mer vilja säga.
Växjö gick upp till en 3–0-ledning, men sedan kom AIK tillbaka med två mål. Det andra när smålänningarna spelade i numerärt överläge.
– Inte optimalt såklart, då ska vi helst vara i deras zon. Men det är sånt som händer. Vi hade fortfarande ett mål upp, så det var lugnt.
Steen stod två matcher mot AIK i serien och förlorade bägge. Den här gången blev det alltså seger.
– Det var förjävla skönt. Det var på tiden. Tredje gången gillt.
Är det speciellt att spela här i din gamla hemmaarena?
– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var speciellt i och med att man gjort fyra år här uppe. Men det var mest första gången man mötte dem i serien. Nu har man vant sig.
Steen menar att han inte kommer ihåg någon av sina räddningar extra mycket.
– Då får jag väl i så fall tacka Jani Lajunen när han räddade mig i boxplay när jag låg och sprattlade på isen.
Vad har du för förhoppningar om att få spela nästa match?
– Jag krigar varje dag för att få spela. Men jag har vunnit en match och Christopher (Nihlstorp) har vunnit x antal matcher i slutspelet, så det är väl bra att vi bägge två är i matchform.
Ni leder 2–1 i matcher, vad tror du om fortsättningen?
– Vi ska gå för två segrar till. Det är allt vi fokuserar på.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var speciellt.
”Fick inte med oss marginalerna”John Norman stekhet i tredje finalmatchen