AIK:s Andreas Wingerli kramas om av Joakim Lindström efter det matchvinnande 2–1-målet i finalreprisen mot Växjö.
Matchen inleddes som sig bör när Sam Hallams manskap är på besök i Skellefteå. Det vill säga att majoriteten före detta AIK-spelare tog plats på isen för första bytet.
Men hemmalaget tog inte draget som någon psykning. I alla fall inte den här gången. Istället hälsade speakern Fredrik Kariander trion välkommen hem. En snygg gest på alla sätt och vis.
Efter det drog matchen igång. Och det i ett ruskigt tempo. De inledande 20 minuterna var de mest underhållande så här långt den här säsongen, då vi fick se en skön blandning av fysiskt spel, finess, målchanser och stabilt målvaktsspel.
Den som direkt klev in i händelsernas centrum var Niclas Burström. Den före detta AIK-backen gjorde inte som många hemvändare brukar göra. Nej, istället för att ta en roll i skymundan var Nisse, efter bara ett par minuter, i gruff med Jimmie Ericsson. Inget "vad kul och se dig igen" där inte.
Burström styrde därefter, med sin byxa, in Filip Berglunds 1–0-mål i powerplay. Efter det var han sådär "Nisse-grinig" igen och hela tiden hack i häl – med betoning på hack – på Jocke Lindström och Oscar Möller.
Första perioden var som sagt briljant – från bägge håll. Men inte helt oväntat gick AIK ner sig i mellanakten. Framförallt började de spela omständigt med puck – särskilt i egen zon – vilket ledde till fler och fler småländska chanser. Till sist gav det utdelning då Roman Horák virkade upp en backhand via ribban.
Men den här kvällen, då drygt 5 500 åskådare sökt sig till arenan, skulle sluta i dur för AIK.
Inte helt oväntat klev säsongens stora positiva överraskning fram och prickade krysset bakom Viktor Fasth. Andreas Wingerli är i detta nu lika het som en eldande kamin i en fjällstuga en kall vinterkväll.
För AIK var detta i mångt och mycket en perfekt kväll. Först och främst spräckte man sviten på elva raka försluter mot Växjö. Dessutom höll matchen högsta klass vilket var ett perfekt tillfälle då flertalet marginalbesökare var på plats den här gratiskvällen.
Det enda som saknades, som pricken över i:et, var en pumpande hemmaklack.
Sist men inte minst fick Juhamatti Aaltonen göra sin första AIK-poäng i SHL-sammanhang.
Det enda som saknades, som pricken över i:et, var en pumpande hemmaklack. Men North Power kanske också tog chansen att sitta ner en match.