Julius Juntilla bjöd på en Kenta Nilsson-fint när han elegant satte matchvinnande 3–2 förbi Mantas Aramlis. Det var också här som AIK tappade bort matchen.
Fyra raka segrar, fem inräknat avancemanget i CHL. Ja, Skellefteå kom till Småland med en härlig trend och en känsla att bortaturnén skulle avslutas på bästa sätt.
Det började också lovande. Visserligen var det tidiga numerära överläget uddlöst men det var trots allt en fingervisning att AIK var bra i den första perioden medan Växjö såg trötta ut. Lite som att spelarna suttit uppe hela natten och letat bra priser på Black Friday.
AIK gjorde också det viktiga första målet när kaptenen tryckte in 1–0 på klassiskt Jimmie Ericsson-manér. Men innan pausen tog vid hade Växjö fixat en viktig och oväntad kvittering.
Ser man krasst på 1–0-målet så ska inte en tanig 19-åring ostört få vinkla in pucken sådär. Särskilt inte när drygt 20 kilo tyngre Johan Alm är den som markerar.
Målet förstörde AIK:s perfekta första period. Innan kvitteringen låg dessutom ett 2–0-mål i luften. Men istället för en viktig ledning hade man ett likaläge i paus.
I andra, när 2–1 kom, satt nyss nämnde Alm på botbänken. Dock helt felaktigt då det var Niclas Burström – precis som den tjuriga och luriga Nisse vi lärt känna – som var den som höll fast Alms arm. Men domarna föll för tricket och hips vips var AIK i underläge.
Men en pausfint och ett välplacerat skott senare hade backen Patrik Norén fixat 2–2-kvitteringen. Norén har faktiskt varit bra hela säsongen. Den här eftermiddagen spelade han knappt 16 minuter och var +2. Här finns således utrymme för mer speltid framöver.
Ser man krasst på 1–0-målet så ska inte en tanig 19-åring ostört få vinkla in pucken sådär.
Det kändes faktiskt som att AIK skulle få med sig poäng hem till Skellefteå. Kanske till och med bryta trenden på nio raka bortaförluster mot regerande mästaren.
Men icke sa Nicke. För istället för att spänna bågen och ta tag i taktpinnen så föll man ihop och slarvade bort det i tredje. Visserligen var Julius Juntillas Foppa-mål – eller Kenta Nilsson om ni så vill – hur läckert som helst. Men det kom efter att Filip Berglund hamnat snett och inte heller hann med i skridskoåkningen.
Av bara farten fixade glödhete Janne Pesonen 4–2 mot sitt gamla gäng. Det efter en alldeles för svår passning av Jonathan Pudas, som innan dess var relativt pigg i matchen.
AIK hade utan tvekan världens chans att ta död på spöket i Vida Arena. Men AIK har bara sig själva att skylla för förlusten. För ger man någon lillfingret tar den ofta hela handen. Särskilt i Växjö.
Matchen visade dock att AIK höjt sin nivå avsevärt jämfört med för några veckor sedan. Det man behöver göra nu är att fila på de enkla misstagen och samtidigt bli betydligt rejälare i egen zon.