Terränglopp med gemytlig karaktär

Gottfrid sprang 800 meter i tävlingen men hade garanterat sprungit minst lika långt före start.

– Jag är snabbast, konstaterar han och utmanar de flesta vuxna på en spurtduell innan starten.

När en frågvis journalist frågar varför Gottfrid dessutom springer med två leksaksbilar i händerna får jag svar på tal:

– Därför att jag vill!

Bytte sträcka

Drängsmarksterrängen är visserligen en tävling men Gottfrids entusiasm och glädje är på många sätt synonymt för hela arrangemanget.

Det är ingen tävlingshets, alla kan känna sig välkomna och det går till och med att byta sträcka under loppets gång om det känns bra.

Martin Åkerlund anmälde sig till exempel på långa sträckan, 9,4 km men avslutade redan efter fem km.

– Ha, ha, jag hängde på Pär Wikberg men kände redan efter en km att jag gick ut alldeles för hårt. Så då var det bättre att pressa sig på fem km än att köra slut på sig på den längre sträckan.

Orienterade fel

Pär Wikberg blev nu ensam på den längsta sträckan. Den förre elitlöparen är numera en duktig motionär.

– Jag har anmält mig till några långlopp i sommar bland annat i Åre. Jag behöver tävlingar för att motivera mig för att träna.

Pär orienterade dessutom lite fel trots att loppet är välsnitslat.

– Skriv gärna att jag sprang minst 500 meter för långt med tanke på tiden, säger Pär och skrattar gott.

När tävlingarna avgörs senare i sommar så dyker det dessutom upp lite andra problem för de yngre löparna. En del av barnen tycker nämligen det är roligare att plocka blåbär än springa fort. Och det passar lika bra det.