Efter en period var det klart. Skellefteå AIK spelar SM-final även 2014. Visserligen måste jag ge en eloge till Linköping som inte gav upp utan jobbade ända in i det bittra slutet.
För med underläge 3–0 efter en period på bortaplan mot seriens bästa lag hade det varit lätt att packa ihop grejerna och börja tänka på hemresan.
Samtidigt handlar det här om professionella idrottsmän så det hade naturligtvis varit ett svek mot sin klubb om det skett.
AIK-hockey
AIK hade lovat att de skulle komma ut bättre än senast i Linköping där första perioden var den hittills sämsta under slutspelet.
Och det var verkligen AIK-hockey i första perioden. Och som så många gånger förr var det lagkaptenen som gick i bräschen för sitt lag.
Visserligen var det Niclas Burström som satte viktiga 1–0. men sedan handlade det mycket om Jimmie som verkligen personifierar det som är allra bäst med lagsport.
En hängivenhet att alltid göra sitt bästa för laget. På 2–0 var han framme och skymde Linköpings målvakt på sedvanligt sätt. Det är förresten en gåta att domarna videogranskade det målet. Jimmie var inte in närheten av att störa Marcus Högberg. Det handlade bara om att inte låta Högberg se pucken.
Nu var i och för sig Viktor Arvidsson skott så hårt och välplacerat att det kanske gått in ändå. Men det förändrar inte mina höga tankar om Jimmie som härförare.
När AIK gjorde 3–0 var Jimmie där igen. Den här gången räddade Högberg men Jimmie var obeveklig på returen och vann närkampen med sin obändliga vilja. Det är vad jag kallar att vara byggd av norrländskt kärnvirke.
Utmärkt spelsinne
Jimmie fick sedan också fylla på med ett andra mål. Det var däremot inget typiskt Jimmie-mål men visade också att han har ett utmärkt spelsinne.
Han läste spelet och utnyttjade ett misstag av Linköping.
Nu vet jag förstås att ett lag inte består av en spelare. Det är alltid laget före jaget som gäller i Skellefteå AIK.
Det finns många spelare som är där ute på isen och sliter match efter match. Det är inte lika glamouröst som att sätta mål, slå fantastiska pass eller göra eleganta dribblingar.
Men för att nå en SM-final behövs det sådana spelare som är beredda att offra inte bara tänderna utan även tandköttet för att vinna.
Det är också sådant som föder guldhjältar. För nu är AIK på väg dit igen. Påskägget kan nämligen visa sig innehålla rent guld.