Han kämpade, halkade, tog djupledslöpningar och var precis den lagkapten som vi lärt oss älska.
Och när det behövdes som mest – från elva meter i en livsviktig VM-premiär – så klev han fram.
Andreas Granqvists iskalla straff intill målvaktens vänstra stolprot var lika vacker och säker som om det vore Christiano Ronaldo som klev fram.
Straffsparken var omdiskuterad. Inte för att den på något sätt var felaktig, men på grund av att beslutet kom efter en VAR-situation – det vill säga efter videogranskning.
Ett nytt grepp inom toppfotbollen för att säkerställa att avgörande situationer blir korrekt dömda.
Delade meningar
Jag förstår dock att rösterna går isär kring VAR (Video assistant referee). För i samma veva som det känns rätt och modernt kan det också kännas som ett intrång i sporten.
För Sverige var det underbart att den nya tekniken implementerats. Det var dessutom fullt rättvist med ett blågult ledningsmål då Sverige var klart bättre än Sydkorea.
Så istället för att Marcus Bergs målsumpande blev måndagens snackis fick Andreas Granqvist hamna i det vackra strålkastarljuset.
Inger hopp
1–0-segern var exakt det som behövdes i jakten på en slutspelsplats. Den svenska defensiva muren inger dessutom hopp om avancemang trots att Tyskland och Mexiko återstår i gruppspelet.
Frågan är också den om vi verkligen behöver en glödhet Emil Forsberg eller en bergsäker Berg?
Förmodligen om en ny VM 94-sommar ska bli verklighet.
Men i premiären räckte det långt med allas vår älskade Andreas Granqvist.
Den svenska granen som aldrig verkar sluta barra.