Det blev fem säsonger för Jenny Svanberg i Sunnanå – nästa år hoppas hon få in en fot i någon etablerad elitklubb i Stockholm.
Det två sista och avgörande kvalstriderna slutade med ett 6–4-nederlag för Sunnanå när Bollstanäs var numret större och starkare. Men klubben förlorade inte bara platsen i elitettan – utan även den assisterande tränaren Jenny Svanberg som varit verksam i Sunnanå sedan fem år tillbaka.
Men oavsett om Sunnanå hade gått upp i elitettan eller inte hade hon klivit av sitt uppdrag för att flytta och börja om.
Svanberg är uppvuxen i Trosa, men benämner Stockholm som hem. Utanför fotbollen har hon jobbat som mellanstadielärare och har fått ett jobb i 08-området fram till jul. Men fokus ligger på att få fortsätta jobba med fotboll och just nu söker hon efter en öppning.
– Jag tittar lite brett just nu och försöker känna efter vad jag mäktar med. Sen får vi se vad som händer i Stockholmsfotbollen på slutet, säger Svanberg.
Assisterande tränare
När hon kom till Skellefteå för fem år sedan blev Sunnanå den förening hon föll för då deras vision rimmande med hennes tankar kring utveckling. Hon började jobba med de yngre tjejerna i klubben, men sen ledde det ena till den andra och hon blev assisterande tränare när Jackie Bachteler kom till klubben.
– Sen ville jag att vi också skulle träna så likt ett elitlag som möjligt. Och när jag gick in i det ville jag bara ha fokus på träningarna och jobbade med det som fanns. Jag tänkte inte på vilka typer av spelare jag ville ha in, utan vi startade utvecklingen med det vi hade, säger hon och fortsätter:
– Sunnanå slutade trea i serien mitt första år, sen tvåa och nu vann vi. Wilma Andersson sa i veckan efter att vi slickat såren från kvalet att: ”Fjärde året vinner vi kvalet”. Så nästa år är det nog vår tur då det är ett år kvar av planen.
Sunnanå förlorade kvalet till elitettan mot Bollstanäs – men Svanberg hade klivit av sitt uppdrag oavsett resultat.
”Varm i hjärtat”
Några spelare som hon följt hela vägen fram till de spelarna de är i dag är bland annat Lisa Sjögen, Sofia Lindmark, Wilma Andersson och Wilma Vidmark.
– Om vi tar Lindmark som exempel har hennes senaste år varit enormt om vi pratar om beslutet att ta det där extra steget i sin utveckling. Där kunde jag verkligen se en duktig spelare redan i F19 som sedan byggt upp styrkan och snabbheten samt utvecklat duellspelet. Sådant gör mig varm i hjärtat av att se.
Jobbet att få unga spelare att ta det där extra steget och fortsätta satsa på fotbollen är dock tufft. För mycket måste klaffa.
– Jag tror att man måste se till hela spelaren då man inte bara kan stå och mata en massa fotbollsbudskap, utan man måste också må bra och trivas med spelet och även trivas utanför planen. Man ska känna att klubben är en trygg plats där man kan få stöttning.
Och sett till den trupp av unga spelare hon jobbat med under den gångna säsongen tror hon att många kan ta stora kliv upp och bort från Skellefteå.
Som assisterande tränare jobbade Svanberg främst med att hjälpa hela spelaren.
– Jag tror säkert att några av spelarena i Sunnanå slutligen kommer spela i allsvenskan eller utomlands om de har drivet och viljan att göra det. Men då måste allt det där andra vi pratade om innan funka.
Just efter förlusten mot Bollstanäs var det surt. Riktigt surt. Målbilden att gå upp var väldigt stark. Men efter att ha zoomat ut och sett till helheten var truppen jättenöjda med säsongen.
– Det finns ett år till. Solen går upp och det är ingen katastrof.
Distansförhållande
Även om hon just nu står utan fotbollsjobb kommer hon inte hoppar på första bästa erbjudande i Stockholm. Flyttlasset går nästa vecka. Men i och med att sambon bor kvar i Skellefteå kommer hon komma tillbaka då och då.
– Nu har jag bott här i fem år och känner att det går att ha ett distansförhållande med min sambo, då jag haft det tidigare. Jag byter bara ut vardagen mot något annat. Jag vill jobba i en förningen som vill någonstans och som vill utveckla spelare. Stegringen ska synas. Att ha ett gäng som tränar fyra gånger i veckan och bara harvar på, det är inte kul. Utvecklingen är det som sporrar.
Låter som ett bra citat till din jobbansökan?
– Ja, för det är så jag känner. Och jag är brukar inte kliva över lik för att vinna då det finns en gräns för hur viktigt det är egentligen. Men jag vill mot elitfotbollen för det är där jag känner att jag hör hemma. Men det behöver inte vara i ett A-lag, utan jag tycker ju som sagt om att jobba med yngre tjejer.