Vinnare. Erica Jarder hoppade långt i Umeå - och tackade publiken.
Erica Jarder hade fem godkända hopp. Det längsta 6,65. Vilket kom i tävlingens sista hopp.
Jag frågade Erica efter tävlingen om publikstödet och hon bara log och sa att det var fantastiskt.
För det var verkligen full fart på läktarfolket och när stödet är så stort rycks förstås de aktiva med.
Sammanlagt var det cirka 10 000 åskådare på de tre tävlingsdagarna och det var en kunnig publik.
SM i Skellefteå?
Jag kunde förstås inte låta bli att sitta och tänka på hur kul det hade varit att få uppleva ett SM hemma i Skellefteå innan jag drar mig tillbaka.
Nu tror jag inte den chansen är speciellt stor även om Norrvalla är en fantastisk fin friidrottsanläggning och att Skellefteå AIK har en organisation som skulle klara evenemanget.
Det som saknas är förstås de riktigt duktiga elitidrottarna i klubben. Egentligen är det bara släggkastaren Mattias Lindberg som kan slåss om en medalj på stora SM.
Hemmahjältar
För de här tävlingarna har också visat hur viktigt det är med duktiga aktiva från hemmaklubben för att bli succé.
Under söndagen var det stort jubel för de två bronsmedaljörerna på 800 meter Viktoria Tegenfeldt och Robin Rohlén. Och då är det omöjligt att inte ryckas med av spänningen för en västerbottning som jag.
På lördagen var det Viktorias guld på 1 500 meter som gav applådåskor, till skillnad mot fredagens riktiga och hemska åskväder.
Fast det är förstås EM-resenärerna som var det mest intressanta.
Erica Jarder har jag redan nämnt. Hon kan mycket väl bli en riktig överraskning i EM med den form hon visade i helgen.
Kul är också att hon som 28-åring fått sitt stora genombrott. De som orkar kämpa sig igenom tunga perioder blir ofta riktigt bra.
Irene en favorit
En annan favorit är förstås Irene Ekelund på sprintdistanserna.
Irene är ju bara 17 år och hon har ju inte haft några motgångar så här långt.
Jag tog ett snack med Irene och frågade vad som var viktigast för alla de barn och ungdomar som vill tävla i friidrott.
Irene svarade direkt ”Att ha kul!”. Hon höll själv på med alla möjliga grenar innan hon fastnade för sprint. Och hon har alltid haft lika roligt.
Irene har utan tvekan kvaliteter för att bli en riktig världsstjärna.
Och så har Sverige förstås Abeba Aregawi. Men henne fick vi inte se på SM.