Terry Broadhurst klev fram ordentligt i Saab Arena under lördagseftermiddagen.
Först klev han fram och kvitterade till 2–2, ganska snabbt efter Linköpings 2–1-mål.
– Varje gång man kan hjälpa laget att vinna, det känns bra. Jag vill vara den killen som är på isen när allt ska avgöras, jag vill ha pucken i ett sånt läge. Vi spelade bra och min lina jobbade hårt och bra och fick vår utdelning, vilket kändes bra, säger Broadhurst, som kom att hamna ännu mer i strålkastarljuset i slutet av matchen.
I straffläggningen var han den enda som satte sin straff, det i den tredje straffomgången.
– Jag vill inte avslöja mina hemligheter, säger han och ler stort när frågan om hur han tänkte när det var hans tur att kliva fram.
– Nej, men jag hade turen att få se de två första straffomgångarna och jag hade en idé om jag ville göra. Sen fick jag ner målvakten och kunde lägga pucken över honom. Det här är saker som vi övar på hela tiden, speciellt efter träningarna, då det kanske ser ut som att vi mest bara lattjar runt.
Till en början var dock inte Broadhurst speciellt sugen på att snacka straffar. Han ville hellre snacka om sina lagkamrater. Och kanske det också med all rätt.
– Vårt boxplay vann den här matchen åt oss. Att döda den där feminutersutvisningen, speciellt i förlängningen, då det var fyra mot tre, det var fantastiskt. Det var där allt vände – det var det som avgjorde. Det är bara att ta av sig hatten för killarna som gjorde det. De offrade sig verkligen, täckte skott, säger han, och fortsätter:
– Vi hade inte tagit oss till straffläggning om de inte hade dödat den där utvisningen, så det är mycket tack vare dem som vi vinner. Och givetvis också tack vare målvakten. En målvakt är den bästa på att döda utvisningar.