Nye sportchefen. Mikael Lindgren berättar om sina tankar kring sitt nya jobb som sportchef i AIK. Det är ett av de tuffaste och mest utsatta jobb du kan ha inom hockeyn. Inte minst med tanke på vilka framgångar AIK har haft. Foto: Arvid Marklund.
Mikael Lindgren, 46 år, må vara ett obekant ansikte i hockeysverige. Men AIK:s nye sportchef är desto mer känd lokalt och har dessutom en historik i Skellefteå AIK. Lindgrens karriär började i Arvidsjaur och han bar samma signum som sin yngre bror Fredrik, när det handlar om den höga farten på skridskorna.
Totalt spelade Lindgren fem år i Skellefteå AIK och det kunde ha blivit längre, om inte en fotskada hade blivit ett allt större problem.
– Jag fick aldrig fason på foten. Jag opererade mig 1996, året jag kom till Skellefteå AIK, och det blev inte riktigt bra. Jag skar av några senor och samtidigt skars några nerver. Jag kände av problem med foten ju längre tiden gick.
Lindgren spelade några säsonger i södra Sverige innan elitkarriären var över. Förutom spelare var även alla utvisningsminuter något som väckte uppmärksamhet. Han noterade över 100 minuter under sina två sista säsonger.
– Haha, jag tror väl att jag alltid har haft ganska många utvisningsminuter. Jag var väl en spelare som var tvungen att vara på gränsen för att vara bra. Jag jobbade hårt och låg alltid nära. Ibland blev jag frustrerad.
Utsatt position
En halv comeback i Lejon och ett inhopp i moderklubben Arvidsjaur blev det sista som Lindgren gjorde på isen som aktiv 2005. Därefter har han jobbat civilt och gjort en spännande karriär inom arbetslivet. Han har lång erfarenhet som chef, senast på Repay som är ett stort företag som omsätter över en halv miljard.
Men när AIK ringde och funderade om han var intresserad av jobbet som sportchef, fanns ingen tvekan.
– Det var inget svårt val. Det är ju något man har brunnit för och jag har varit idrottskille hela mitt liv. Nu har jag hunnit vara i näringslivet en tid och det är kul att vara tillbaka.
Att vara sportchef är kanske den mest utsatta position du kan ha inom sportvärlden. Arbetsmiljön med allt ansvar och samtidigt vara mer eller mindre en offentlig person, har tagit musten ur många. 2014 upplyste Gunnar Svensson hockeyvärlden i en krönika att nästan hälften av sportcheferna försvann av någon orsak under knappt en säsong.
– För mig handlar det att kunna se mig själv i spegeln. Repay finns på nio orter och det var inget sju till fyrajobb. Det var kvällar och helger. Jag känner mig förberedd och är en väldigt strukturerad människa. Jag har koll på grejerna och har lärt mig att hantera stress och press. När det gäller att få sparken så handlar det ju om att uppnå ett sportsligt resultat. Gör man inte det så vet jag ju att sparken kan bli konsekvensen.
Vad har du för ledarstil?
– Ledarskap med delaktighet får folk att växa. Jag tror på delaktighet. Jag är ju intresserad av ledarskap och har gått både den militära utbildningen och andra ledarskapsutbildningar. Jag går på många föreläsningar och är intresserad. Jag gillar ju människor och det är ju en förutsättning.
Har förändrats
SHL rankas som Sveriges bästa liga ur många aspekter och omsätter gigantiska pengar i dag. Tillsammans ligger omsättningen uppåt hiskeliga två miljarder. Det har avspeglat sig även på isen sedan Lindgren själv la skridskorna på hyllan.
– När man har sett på det utifrån känns det nästan som en helt ny sport. Det går så mycket snabbare och man är bättre fysiskt förberedd. Ruskigt imponerad vilken utveckling det har varit. Jag var själv en ganska snabb spelare på min tid, men jag hade haft stora problem att hänga med i det tempo som är nu.
Skellefteå AIK är också en helt annan förening nu än senast Lindgren var en del av den.
Vad har förvånat dig mest sedan det blev klart med ditt nya jobb?
– Hungern och drivet har man ju sett en liten farhåg att den skulle kunna falna. Med sex finaler skulle det kunna påverka. Men någon mättnad syns inte överhuvudtaget. Jag visste att det var bra, men jag trodde inte att det skulle vara sån här hunger.
Och det blev hetluft direkt för Lindgren. Under den senaste veckan har det sett ut som om det har hänt en hel del oväntat med tappade spelare på backplats.
Du har fått en tuff start?
– Truppen som satt på pappret, det såg bra ut. Sen visst vi att några låg i skyltfönstret och kan bli plockade. Vi är ju inte ensamma om att leva med det här, det gör ju alla sportchefer. Fram till 15 juni kan vi ju tappa alla backar på kontrakt. Men vi har koll på det här. Jag kan ju inte bara kliva in till ett dukat bord.
Mikael Lindgren ser ut att trivas på jobbet. Han har ju även sin bror i laget, yngste brorsan Fredrik.
Han har sagt att han är svagast i familjen i benböj, är det du som är starkast?
– Haha, jo det var nog jag. Sen vet jag inte om Fredde ändå har gått om vår mellanbrorsa.
Hur mycket tog du som mest?
– Jag och Wännström körde hårt ett pass och jag tog 250 kg. Sen slutade jag eftersom jag fick rådet av dåvarande fystränaren Rolle att inte lyfta mer på grund av skaderisken.
Ledarskap med delaktighet får folk att växa.