Med tre raka bortavinster, med allt vad de matcherna har visat, känns det högst oförutsägbart inför söndagens match. Efter första matchen reste Växjö hem med en seger och ett stort vunnet mentalt kapital.
I tisdags lyckades AIK vända på hela steken. När de lämnade Växjö var det med ett minst lika stort mentalt kapital som motståndarna hade efter första matchen.
Efter torsdagens match är det spelarna i Lakers som har ett överläge i ryggen.
Maken till omkastningar kan jag inte påminna mig om att jag har varit med om.
Växjö har nu en andra chans befästa sin position och det inför ett stort orange hav av supportrar på hemmaplan. Det är på något sätt nästan ironiskt att det, sett till hur finalserien har utvecklats, skulle kunna vara en nackdel.
På förhand känns utgången av den här fjärde finalen som en nyckel för serien. Vinner Växjö talar allt för att de kommer att kunna säkra sitt första SM–guld i historien. Två matchers underläge mot seriens på pappret starkaste trupp är mest troligt en övermäktig uppgift för AIK.
En ny bortaseger är därför av allt att döma ett måste för AIK, om laget ska kunna bli historiskt och ha möjlighet att ta ett tredje SM–guld i följd.
Att vända underläge i en matchserie händer inte i allt för hög grad i svensk hockey. Två matchers underläge är desto ovanligare, även om det faktiskt hände så sent som för bara några veckor sedan. Då visade Frölunda hög moral mot Luleå och vann tre taka matcher och tog sig till semifinal mot just Växjö.
AIK gjorde en oerhört stark bortamatch senast mot Växjö. AIK tog också ledningen, något som tycks vara en nyckel i de här matcherna. Ledningsmålet har så här långt borgat för seger.
Kanske får det spänningarna att släppa en aning, men uppenbart verkar det ha en positiv påverkan att vara i ledning. Växjö tappade mentalt i underläget hemma i andra finalen. AIK såg många gånger vilsna ut under torsdagens match.
Samtidigt är det en hel del som inte följer vanliga mönster. Lirare som Robert Rosén och målskyttar som Rhett Rakshani brukar vara tämligen anonyma när det är jämna täta matcher. Rakshani gjorde två mål i första matchen och fick återigen tillräckligt med utrymme att göra ytterligare mål. Att lirarna har fått ett sådant utrymme är ett svaghetstecken hos AIK.
Växjö visade hög moral och stark mental styrka senast. Det är nu i underläge vi får se vad AIK är gjort av. Den här SM–finalens styrka har inte varit känslosvallet och dramatiken – utan oförutsägbarheten.
Det har börjat dra ihop sig och marginalerna minskar kraftigt. AIK måste studsa tillbaka på söndag. Annars försvinner oförutsägbarheten där i hjärtat av Småland.
Att vända underläge i en matchserie händer inte i allt för hög grad i svensk hockey.