Mikael Nordström har kvar en dragraceskoter och har den i ett hörn med bilder och pokaler från tiden som proffs i USA, hemma på kontoret.
Han fyller 52 år senare i år och bor sedan ett antal år i Falmark, ett stenkast från flygplatsen. I dag driver han eget företag och är specialiserad på alla former av stötdämpare. Något han har jobbat med sedan 80-talet och är starkt kopplad till den ena av karriärerna.
– Motorsporten har alltid funnits med för mig. Min pappa tävlade med bil i olika former. Han körde isracing och var involverad i SMS, berättar Nordström.
Men för Mikael kom det istället att handla om skoter – där han med svenska ögon blev något av en pionjär i mitten av 90-talet. Det var då han började resa över till USA för att tävla – med skoter på gräs.
Här är Mikael Nordström tillsammans med legendaren Attila Mesaros i Ungern. Nordström har en lång karriär i karate och har svart bäste, fjärde dan.
– Dragracing med skoter har funnits sedan 60-talet. Men under 90-talet växte sporten och det tävlades på både på gräs och på snö.
Allt började strax efter att 80-talet växlat över till ett nytt decennium.
– Jag tog kontakt med Tim Bender, som då drev Benderracing. Han var dominant på alla sätt inom skoter och körde med Yamaha. Vi började sälja hans grejer här uppe och efter tag tyckte han att vi skulle komma över.
Året var 1991 och första besöket blev det första på årlig basis av en svit besök som skulle komma att hålla på fram till 2004.
1994 slutade Benders förstaförare – och då fick Nordström förfrågan om inte han ville komma över och satsa. För på hemmaplan i Skellefteå hade Nordström hunnit tävla och utvecklas.
Sagt och gjort reste Skellefteföraren till Buffalo för att prova hösten 1995. Efter en trevande första tävling, där skotern inte var helt färdigställd, blev succén total den andra tävlingen.
Den startsnabbe svensken sopade banan med allt motstånd. Det blev seger i den ordinarie klassen, Pro stock 800 och ytterligare i tre andra klasser ovanför. Allt med skoter på gräs i dragrace.
– Det var riktigt häftigt. Jag vann alla heat jag ställde upp i och slog flera nationella rekord samtidigt. Sedan rullade det på.
Att köra skoter på gräs var riktigt stort i USA på 90-talet. Där var Mikael Norström en stjärna.
I skotersporten är det skotercross som är den dominerande grenen både Europa och på andra sidan Atlanten i dag. Under 90-talet var det annorlunda.
– Då fanns inte crossgrenen. Då var det race på ovalbanan eller dragrace som gällde. Dragrace tog rejäl fart under den här tiden. Haydays i Minneapolis lockade 35 000 personer dagligen när det var tävling i Minnesota. Det fick även väldigt stort utrymme i media.
Utvecklingen från USA smittade av sig även i Sverige.
– Det var växande även här. Så var det fram till början av 2000-talet, då skotercross tog över både här och i USA.
Hur stort är dragrace med skoter i dag?
– Det lever ännu i USA, men är inte alls stort som det var då.
På hemmaplan har Nordström ett SM–guld.
– När jag hade varit och tävlat i USA och fått betalt för att köra fanns inte riktigt drivet här hemma. Då fick man ju finansiera allt själv. Därför körde jag inte något under de säsonger jag reste till USA.
Hur stora pengar tjänade du som proffs?
– Det var inget du blev rik på. Det är fortfarande inte många som tjänar stora pengar. Än i dag är det bara fyra–fem förare som tjänar en slant. För mig handlade det om att vad som gick att uppnå, inte om pengar, säger Nordström och fortsätter:
– När jag inte tävlade, jobbade jag. Jag gjorde ungefär som när jag var hemma, trimmade motorer eller utvecklade delar. Det handlade nästan bara om att äta, jobba, tävla och sova.
Den svenske föraren utmärkte sig under sin karriär. Han vann över 50 tävlingar och hade därtill ett stort antal medaljplatser. Han tog även ett par totalsegrar.
Nordström har fortfarande stark koppling till motorsporten. Han levererar stötdämpare till motorsporten.
– Problemet var att jag var där på turistvisa varje år och kunde bara vistas i landet i drygt tre månader. Säsongen höll på både före och efter, så jag missade alltid några tävlingar. Annars hade jag haft chansen att ta fler titlar.
Tränade hårt parallellt
När han inte var i USA och körde skoter, var det karate som stod på schemat. För Mikael Nordström är det en livsstil som har hållit i sig i snart 35 år - även det fyllt med framgångar.
– Det var nog klassiska orsaker att jag började träna: mystiken och spänningen. Då fanns ju inte internet utan det var köpa böcker för att läsa om kampsport och profilerna Bruce Lee, Chuck Norris och ninjor. Det var ju så jag blev hakad.
1984, fick den då 18-årige Mikael Nordström, reda på att Skellefteå skulle slå upp dörrarna för första karateklubben.
– Jag var med i den första nybörjargruppen.
Under 80-talet var synen på kampsport fylld med moralisk panik. Karate var tätt sammankopplat med våld och den då levande debatten om videovåld. Samma år som Skellefteås första karateklubb slog upp portarna, blev filmen Karate Kid stor. Det var för övrigt den första ”karatefilmen”, som sändes på SVT, när kanalen beslutade att sända filmen i början av 90-talet.
Även i Skellefteå var karate kontroversiellt.
Nordström minns en situation riktig tydligt.
– Det var en kille från Skellefteå som hade fått sitt okben avslaget. Det är ju ett känsligt ben i ansiktet, men det hamnade på en förstasidan i en lokaltidning och det blev ett himla liv. Det var så illa att vi började se över möjligheten att byta namn på föreningen till Skellefteå balettklubb eller Skellefteå gymnastikklubb. På den nivån var det.
Svart bälte
Karateklubben behöll sitt namn och Nordström satsade hårt på träningen. Han graderade upp och blev snabbt den högst graderade i Skellefteå. Det var på gott och ont, för plötsligt var det svårt att hitta någon att träna med på samma nivå.
– Det blev jag som fick leda träningarna och klubben. Det hämmade förstås min egen utveckling en aning. Närmaste tränare som hade högre gradering fanns i Östersund. På så sätt är det svårt att veta hur bra jag hade kunnat bli om du ser det ur den synvinkeln.
Nordström driver än i dag Skellefteå Kyokushin karate, som sedan ett par år har helt nya och egna lokaler vid Norrvalla. Det går att tävla i både fighting och kata, rörelsemönster. Nordström satsade på att nå resultat i det sistnämnda och i mitten av 00-talet noterade han tre raka platser bland de åtta främsta i EM.
Men det är inte det som är det han rankar högst bland sina kampsportsframgångar.
– Största bedriften är att jag håller på fortfarande. 35 år nästa år. Någonting är det. Livsstilen och så. Jag är stolt att jag har fortsatt så länge. Det här är ju något du kan syssla med livet ut.
Genom jobbet har han väldigt nära kontakt med motorsporten. Han driver företaget MNRacing och säljer stötdämpare till de tunga motorsportligorna. Av naturliga skäl är han specialiserad när det handlar om stötdämpare till skoter.
Och om namnet Tim Bender låter bekant, så har Mikael Nordström faktiskt en stor del i att stjärnan Petter Nårsa är i USA. Det är Tim Bender som är Nårsas teamchef.
– Jag tipsade faktiskt Tim om Petter. Och det blev ju ganska bra, berättar Mikael, som även är bra vän med Nårsa.
Han har fortfarande tät kontakt med sin gamla chef i USA.
– Jag och Tim pratar någon gång i månaden. Det var äta, sova och jobba. Blev lite som familj.
I dag har Mikael en egen familj med sin sambo och två tvillingsöner. Han bor i en skotervänlig miljö vintertid.
Och med all minnen från motorsportskarriären är det inte svårt att bli lite nostalgisk.
– Det var den bästa tiden i mitt liv och ett minne som kommer att vara starkt hela livet.
Vad säger du om ditt kampsportsliv?
– Ibland funderar jag på hur bra jag hade kunnat bli om vi hade varit fler som varit riktigt bra? Det har ändå blivit bra med en livsstil som man har dragits till och kommer hålla fast vid.
För mig handlade det om att vad som gick att uppnå, inte om pengar.