Klas Lestander är tämligen ensam om bedriften i Arjeplog. Faktiskt så är det hittills bara han och tre andra svenskar som tagit guld i OS-sammanhang i skidskytte; Anna-Carin Olofsson 2006, Björn Ferry 2010 och så nu Hanna Öberg i år. Men Lestander kommer alltid vara först. Faktum är att året hann vann sitt guld, 1960, var första skidskyttetävlingen i OS-sammanhang någonsin. Ett där Arjeplogssonen, då 29 år gammal, drog till med storslam på 20 kilometer.
– Jag sköt fullt på alla moment, till skillnad från mina motståndare. Och jag var förvisso i mitt livs form, men det var skyttet som var min starka sida, berättar Lestander.
Hade du vågat drömma om en medalj?
– Ja, jag visste ju i vilken form jag var och åkte till Kalifornien med självförtroende. Det gick vägen!
Och en kan ju undra hur tillvaron ser ut för en OS-medaljör, så här 58 år senare. Uppståndelsen har för länge sedan lagt sig, även om Guld-Klas, som han också kallas, har synts i TV-rutorna även senare i OS-sammanhang.
– Jag har suttit med i studion vid ett par tillfällen, men jag tackar nej till sådana uppdrag nu mera, säger han.
Strax efter OS-guldet i Squaw Valley i Kalifornien gick livet rätt raskt tillbaka till det normala. Han fick förvisso en hyfsad summa pengar från skidtillverkaren, vars skidor han vann guldet med, och han fortsatte att såväl träna som tävla. Bland bedrifterna och medaljerna i vitrinskåpet i vardagsrummet finns en bronsmedalj från stafetten i VM i Umeå 1961. Men det blev aldrig något mer OS för Lestander.
– Jag blev erbjuden en plats i träningstruppen inför kommande vinter-OS, men då hade jag hunnit skaffa familj och drev dessutom en firma med min bror där vi byggde hus. Jag jobbade dag som natt, och på fritiden byggde jag det här huset som vi sitter i nu. Det fanns inte utrymme att lägga ner den enorma tid och energi som hade behövts för att ha något att komma med på ett OS. Jag behövde jobba för levebrödet.
Men trots att det gått snart 60 år sedan han gled in över mållinjen i Squaw Valley och skrev in sig i historieböckerna, är han långt ifrån bortglömd. Bara nu under OS har han fått en hel hög med brev, mest från Tyskland, där han ombeds skriva sin autograf och skicka tillbaka till avsändaren. Kuverten innehåller ofta svartvita foton av honom från tävlingen.
– För det mesta hörsammar jag önskan. Det är roligt att de fortfarande tycker att jag är intressant, så här långt tid efter.
Klas Lestander berättar att han tränat och åkt skidor i stort sett sedan han lärde sig gå. Träningsmetoderna var ofta enkla men tuffa.
– Jag sprang ofta. 1,5 mil varannan dag längst en kraftledning. Och gärna i branta backar, det var där jag byggde upp min lungkapacitet. Sen drack jag inte en droppe alkohol förrän jag var i 40-årsåldern, det höll ju inte att vara bakfull på helgerna när jag hade tid att träna.
På Drottninggatan i Arjeplog står TV:n igång i Klas Lestanders vardagsrum. Han följer de olympiska vinterspelen från sin skinnsoffa.
– Det var fantastiskt roligt att se Hanna Öbergs prestation i damernas distanslopp. Det är bara gratulera!
Åker du fortfarande skidor?
– Nja, det är dåligt om det nu mera. Jag åker förvisso alltid skidor på våren, men bara ned till sjön för att pimpla. Då tar jag det de breda skogsskidorna.
Sofie Abrahamsson/Nyheter i Norr