Äta. Att äta och dricka är en stor del av att besöka hockeyn i Hartford.
Skyskraporna växer fram i takt med att taxin närmar sig Hartford. Staden har drygt 90 000 invånare, men med alla kringområden bor det över en miljon människor i området
Dessutom är det bara drygt två timmars bilväg till New York city. Jag och fotografen Ulf har bokat in oss på hotellet Hilton som ligger i nära anslutning till arenan, XL Center.
Närhet av bästa tänkbara slag visar det sig. Det går till och med att promenera en inomhusväg till arenan från hotellet.
I hallen säljs hockeykort. Lådan pryds faktiskt med en bild på Lindberg. Han tycker att Hartford är en helt okej stad att bo i.
– De flesta kommer ju bara in hit för att jobba och försvinner hem på kvällarna. Men det är ändå en trevlig stad och förutsättningarna att utvecklas här är bra.
Oscar Lindberg har ännu närmare till hallen än oss. Han tar hissen ned från sin tvåa på 15:e våningen och kan i sedan efter en kortare promenad i garaget ta sig in till omklädningsrummet. Norran klockar att det tar, inklusive väntan på hissen, drygt fem minuter från dörren till rinken.
Det är svårt att bo bättre till, men ändå: Hartford Wolf Pack är inte tänkt som något annat än mellanlandningsplats. Oscar är ännu tydligare när vi träffar honom första gången, direkt efter Hartfords explosiva segermatch mot Bridgeport Sound Tigers.
– Egentligen är det ju ingen som vill vara här, säger Lindberg ärligt.
Påtaglig skillnad
Fram till 1997 var Hartford Whalers, som det hette då, ett NHL-lag. Laget såldes till Carolina och ersattes istället av ett AHL-lag.
Arenan, som trots regelbundna uppfräschningar har sett sina bästa år, utnyttjas till mycket annat än hockey. Den tar in drygt 15 000 personer, men en AHL-match fyller knappt upp arenan till en fjärdedel. Matchen vi bevakar under lördagskvällen är en match med lite mer drag än vanligt. Men det innebär ändå inte mer än drygt 4000 åskådare.
Skillnaden mellan AHL och NHL syns på isen, men är ännu tydligare utanför isen. Att AHL till stor del är en farmarliga är påtagligt i praktiskt allt från organisation, resor, omklädningsrum och resurser. Allt till de minsta detaljerna.
Skillnaden mellan ligorna är också påtaglig på pressläktaren. I XL arena finns den på en avstängd sektion bakom bortalagets mål. Det är bara fyra personer och Norran på plats när New Yoek Islanders farmarlag, Bridgeport Sound Tigers, är på besök. Standarden är likvärdig med mycket annat och sänder ut att det är en farmarliga det handlar om.
Tuff liga
Den oglamorös tillvaron, som snart har ägt rum i en och halv säsong, har inte fått Oscar Lindberg att vika från sitt mål – att spela i NHL. Vi umgicks med den talangfulla centern en helt ledig söndagseftermiddag, för att få en bild av hans tankar kring sin karriär.
Vad är din syn på AHL?
– Det är en tuff liga. Mycket tuffare än SHL, med resande och spelschema. Betydligt mer fysiskt också. Toppnivån är riktigt bra. Lägsta nivån däremot är riktigt låg.
Lindberg gör sin andra säsong i Hartford. Han har ännu inte fått någon chans att spela i Rangers, även om det var oerhört nära under fjolåret. Då fick han följa med en bortamatch till Montreal och vara med på värmningen.
Hur ser du på att du inte har fått chansen ännu?
– Klart att jag trodde att jag skulle ha fått någon chans vid det här laget, men det är tufft. Chansen kommer när den kommer. Jag är redo när den dyker upp.
Debatten kring i vilket skede en spelare lämnar SHL och åker över är ständigt levande. Men när det gäller Oscar Lindberg, är det tveksamt om någon kan klandra honom för att han tog steget över för drygt ett och ett halvt år sedan.
Säsongen 2012/13 var han en av de riktigt stora i svensk hockey med SM-guld, utsedd till MVP i slutspelet och toppade sedan säsongen med att vinna VM-guld.
– Visst hade jag kanske kunnat stanna en säsong till hemma. Men jag var ju under kontrakt med Rangers, så jag har ju inte allt att säga till om själv. Nog kändes det ändå rätt att åka över och prova efter guldet.
Anpassar sig
Premiärsäsongen ifjol innebar en hel del omställningar. Lindberg upplever årets säsong som bättre ur flera aspekter.
– Förra året då skulle man ta in allt nytt. Nu känner man de flesta killarna och tränarna. Man vet vad som väntar och det är mer bekvämt
Hur har du utvecklats?
– Svårt att säga. Det är helt annan hockey här. Visst är det lätt att säga att man vill spela i NHL, men när du väl kommer hit börjar du helt från noll. Sedan får du bygga upp allt på nytt. Visst hade jag hoppats på någon match med Rangers, men jag insåg snabbt vilken tuff konkurrens det är. I år har jag en bättre chans känner jag.
Pengarna är ofrånkomligt en del av sammanhanget. Speciellt om en spelare har tvåvägskontrakt, vilket en spelare alltid får när han skriver sitt första kontrakt
Hur skiljer sig lönen från SHL?
– Jag tjänar lite mindre än hemma. Men de finns en del som tjänar bra i den här ligan också. Det är en eller ett par i veteraner i varje lag som har riktigt bra betalt. Generellt sett tjänar inte spelarna så mycket.
Mellan tummen och pekfingret, hur mycket tjänar en spelare i AHL?
– Skulle tippa runt 50 000.
Centern från Skellefteå är noga att betona att pengarna inte har några större betydelser för honom just nu. Det är att vara en del av världens bästa liga som lockar.
– Man tjänar ju inga pengar i AHL. Jag tänker inte på pengarna utan är ju här för att uppnå min dröm att spela hockey i NHL. Där tjänar man väl säkert tio gånger mer än vad gör i AHL, men helt ärligt så jag har jag aldrig funderat över pengarna. Det är inte de som gör att jag är här. Jag är inte i den att jag måste tjäna en massa pengar. Det är något som får komma längre fram om det skulle vara intressant då.
Att spela i AHL är att leva i en ganska anonym tillvaro. På restaurangen som vi äter på känner de Oscar Lindberg. De skojar lite med honom om hans kändisskap.
– Nej, jag blir aldrig igenkänd. Här brukar vi ju äta så här vet de vem jag är, men inte för att jag är hockeyspelare på det sättet.
Lindberg är inte först i släkten att spela i Hartford. Tim Erixon, som är tremänning med Lindberg, har också spelat i klubben. Dessutom är Jan Erixon en stor profil i New York Rangers.
Känner de till att ni är släkt?
– I laget vet de väl om det. Erixon har ju också spelat här och ifjol bodde han ju bara 20 minuter härifrån i Springfield, så då umgicks vi en del. Men i övrigt är det väl inte så många som vet. Journalisterna här har inte koll på något utanför ishockeyn.
Nyrenoverat
Vi får följa med Oscar Lindberg på en liten tur i hallen och se Wolf Packs heligaste utrymme – omklädningsrummet.
Det håller en högre standard än mycket annat.
– Vi har fått det renoverat till i år. Det är riktigt fräscht nu.
Upplägget påminner om hur det ser ut i Tim Erixons omklädningsrum i Nationwide Arena i Columbus.
Skillnaden är att allt är lite nedskalat. Köket är lite mindre, färre duschar, två istället för fyra britsar för sjukvårdteamet och så vidare. Sedan finns en stor skillnad till. Det stora emblemet som sträcker ut sig på golvet i omklädningsrummet – har inga förbjudna zoner. Att gå på klubbemblemet är annars totalförbjudet i omklädningsrummet.
– Men inte här. Här är det helt okej att gå på det.
Är det bättre än i AIK:s omklädningsrum?
– Vet inte. Kanske AIK:s är lite vassare ändå, säger Oscar och ler.
Kulturen är sig lik på många punkter jämfört med SHL. Framförallt som rookie, förstaårsspelare, är det en del extrauppdrag som väntar. Lindberg minns fjolåret.
– Vi fick göra ganska mycket. Bland annat fick vi städa bussen och det brukar vara ganska grisigt. Det är bara slängt en massa mat och sånt samtidigt får de andra gå hem och sova, säger Oscar och fortsätter:
– Det är mycket enklare i år. Behöver inte heller sitta med någon i bussen. Är man rookie får man sitta med någon när det är för få platser. Det är en del sånt här. I bussen är det så att man kan se rangordningen. Ju längre du har varit med, ju längre bak får du sitta.
Var sitter du?
– Ungefär i mitten, några säten bak.
Dessutom är det tuffare än i SHL även ur andra aspekter att vara rookie i AHL.
– Tränaren är riktigt tuff mot förstaårsspelare. Det är en process att vänja sig vid och den delen har också blivit mycket bättre nu under mitt andra år.
Är det mer sådan där grejer för rookies i AHL än i SHL?
– Jo, det är mer här. Men man får ändå packa trunkar och plocka puckar hemma också.
Klarar sig bra
Oscar har en tvillingbror, Johan Lindberg, som också var talangfull i yngre år. Numera spelar han i Clemensnäs i division II.
Han är förstås saknad i Hartford av Oscar.
Vad saknar du mer?
– Kompisar och familjen. Annars vet jag inte om jag saknar så mycket. Många av mina vänner flyttar från stan under vintern, så det är inte så många som är där hemma.
Det har varit tunnsått med svenskar i Hartford och Lindbergs enda svenska kompis blev nyligen uppkallad till Rangers.
Vad betydde det att det var ytterligare en svensk i laget?
– I början var det bra, men nu känner jag många så bra att det är lugnt. Många spelare bor ju även i huset här och det är lätt att umgås. Så det fungerar bra.
En annan del med att flytta över Atlanten är språket.
– Det är tufft i början, men det går ändå ganska fort att lära sig.
AIK har många spelare som har åkt över Atlanten de senaste åren. Och det har skojats en del kring språkkunskaperna.
Vem av alla som har åkt över är sämst på engelska?
– Jag tror det är Joacim Eriksson. Han hade det jobbigt, säger Oscar och skrattar.
Vill återvända – någon gång
Framtiden är långt ifrån självklar för Oscar Lindberg. Han har inte funderat längre än till säsongens slut. Just nu är det enda han vet att han att han vill göra allt han kan för att ta sig in i NHL och New York Rangers.
Och han ser många fördelar med att göra det via AHL, även om ligan har sina skönhetsfläckar.
– Det bästa är att det ändå är bra utvecklingsmöjligheter här. Jag får spela många matcher och får mycket istid. Vi har tillgång till många smågrejor. Vi har haft tillgång till sömnklockor, mentala coacher och dietister. Det är som att allting finns här.
Många matcher och träningar gör att det inte finns så mycket tid över till annat.
Följer du AIK?
– I år har jag inte följt dem så mycket. Jag har bara sett en match, men det är imponerande hur bra de verkar vara i år också.
Hur intressant vore det att komma tillbaka till AIK
– Någon gång vill jag komma tillbaka. Men jag vill verkligen testa det här fullt ut.
Skulle du kunna spela i någon annan SHL-klubb?
– Tror inte att jag skulle kunna göra det.
Vi lämnar Lindberg efter att även ha besökt hans lägenhet, en tvåa på 15:e våningen. I jämförelse med NHL är AHL oglamoröst. Men inte så oglamoröst som det ibland beskrivs. Det är ändå bara ett telefonsamtal och två timmars bilväg till drömmen om världens bästa liga. Så här långt har det varit en spännande erfarenhet för den ödmjuka centern från Skellefteå
– Man lär sig otroligt mycket att åka över och spela hockey i ett annat land. Oavsett vad som händer kommer jag att ha glädje av det.
Maskoten. Hartford har en varg som symbol.
Ikon. Larry är kultfigur i XL-center. Hela arenan känner till honom.
Heta känslor. Fighterna duggade tätt i matchen Norran tittade på. Två gånger om kastades handskarna och publiken jublade.
Jubel. Hartford fick sista ordet och vann efter förlängning.
Fåtalig. Men ganska levande. Det var bara drygt 4000 personer i publiken. Hallen, XL-center, tar 15 000 personer.
52 sekunder. Sedan kastades handskarna i det väldiga XL-center.
Rivaler. Hartford mötte New York Islanders farmarlag, Bridgeport Sound Tigers i en riktig holmgång när Norran var på besök.
Mycket istid. Norran mätte upp att Lindberg fick spela mer än 16 minuter under ordinarie tid och fick speltid både i powerplay och boxplay.
En strimma hopp. Drömmen är att spela i NHL. Och Oscar Lindberg är beredd att göra allt för att ta sig dit.
Varm och kallbad. Inne hos naprapaterna finns både britsar, varm- och kallbad.
Bra utsikt. Förra året bodde han på 30:e våningen. Nu bor han på 15:e våningen i en mysig tvåa
Mitt i smeten Lindberg bor praktiskt taget i ishallen. Han behöver aldrig vistas utomhus, utan bor i en skyskrapa i centrala Hartford.
Omklädningsrummet. Det är nyrenoverat i Hartfords oklädningsrum.
I AHL. Oscar Lindberg bor i centrala Hartford, två timmars bilväg till NHL och Rangers.