Topplaget Frölunda levde upp till favoritskapet. AIK fick en lektion när laget föll med 1–6.
AIK inledde matchen starkt. Kapaciteten är hög när årets upplaga är inne i sina starka perioder. Det skrev även gästande Göteborgslaget under på. Årets upplaga ser riktigt skrämmande ut på pappret, inte minst vid en närmare titt på forwardsbesättningen.
Defensivt har årets favorit en del luckor, men har hittat bra metoder att täta dem.
Andreas Wingerli fortsätter att imponera. Han var AIK:s främste utespelare och såg även till att hans lag tog ledningen. Frölunda visade på alla sätt hur offensivt skickligt laget är. Sannolikt är laget så trygga i sin offensiv att det rimligen inte blir någon större stress om allt inte fungerar direkt vid nedsläpp.
AIK hade rejäla möjligheter att ta ledningen och sätta press på Frölunda, när matchen stod och vägde, men lagets powerplay hade ingen bra dag. Det var omständigt och långsamt. Och mot ett topplag krävs att alla spelformer och positioner har en bra dag. Frölunda hade lite medvind vid andra målet. Att pucken skulle hamna på AIK-keepern Gustaf Lindvall och att det sedan bara var motståndaren Lucas Raymond som såg den, har lite slumpens skördar över sig.
Men tredje målet var allt annat än slump. Förarbetet var dragningar av finaste snitt och Theodor Lennström fick ostört ladda och skjuta.
Frölunda levde upp till vad de har på pappret. I den tredje perioden gled laget enkelt i väg i målprotokollet. AIK såg lite väl uppgivet ut och borde ha jobbat hårdare för att täta till kring eget mål, även om matchen i praktiken var förlorad.
För AIK blev det en lektion och ett empiriskt resultat på hur ett topplag ser ut. Nu gäller det att värdera skillnaden och hitta vägar till att gå framåt. Årets säsong är första året i ett tydligt försöka att bygga nytt och bygga om. Det har pratats mycket om berg-och-dal banor. Som det ser ut nu befinner sig AIK i mitten av en sådan. Återstår att se om det vänder redan på lördag.