Borde få chansen. Jesper Olofsson borde spela med Lindholm och Möller när Lindström är avstängd.
Statistik och sannolikhetslära är alltid intressant. De skapar någonting konkret, även om den mänskliga faktorn och alla avvikelser gör det svårt för att inte säga omöjligt att kunna bygga en bra formel med variabler för att kunna förutsäga en utgång.
Att ta fyra raka vinster är svårt nog som det är, givet att det är 50% chans att vinna varje gång. Att vinna fyra gånger i rad utifrån 50/50 förutsättningar händer runt 6% av alla fall. Men i praktiken är det ju inte så det fungerar. I det här och alla andra liknande fall måste du räkna match för match. Att det har blivit vinster eller förluster tidigare har ingen eller marginell påverkan på sannolikheten kommande match. Så även om du har förlorat nio matcher av tio är det fortfarande 50% att du kan vinna eller förlora den tionde. Men i förväg sett till tio matcher är vi ju nere på promillebasis att tio matcher slutar med förlust om det är 50 procents chans att vinna varje match.
Det är det som är kittlande med slutspel och skapar spänning. AIK hade en lite svacka under den fjärde matchen medan Färjestad spelade sin mest balanserade match, med tätt försvar, få misstag och kontringar.
När laget sedan fick utdelning kom självförtroendet som nu har gett laget en chans att närma sig ytterligare. Dessutom har de fördel av hemmaplan. Normalt ska det vara en fördel, men historiskt har det varit jobbigt på den punkten för Färjestad.
AIK är vingklippta av Joakim Lindströms frånvaro. Att flytta upp Bud Holloway med Möller och Lindholm blev ingen bra lösning. Det som förvånar är varför tränarteamet aldrig har vågat prova den mest naturliga lösningen på dilemmat – att sätta upp Jesper Olofsson på positionen till höger om Lindholm.
Olofsson är väldigt lik Lindström i sitt sätt och spela och skulle sannolikt kunna pass in väldigt bra. Under måndagens träning matchades Tim Söderlund på platsen. AIK:s sistaårsjunior var en av förra matchens stora glädjeämnen. Tillsammans med Sebastian Ohlsson och Andreas Wingerli var de AIK:s främsta formation och med farten skapade de lagets främsta chanser. Precis som under fjolåret har Ohlsson och Wingerli hittat en formtopp, men spelade då ihop med Axel Holmström. I år är det Söderlund som spelar och bidrar med mer fart till en redan oerhört skridskoskicklig formation.
Ynglingarna höjer farten i slutspelet