Det fanns inte speciellt mycket att jubla åt för hemmapubliken i torsdagens match när SHL startade igång igen. Andreas Wingerlis tackling på Brendan Shinnimin i den tredje perioden var en av få gånger som publiken tycktes ha något att glädjas åt.
Målvakten Mantas Armalis hade en sina jobbigaste matcher i AIK-tröjan. Både andra och tredje målet fick Växjö in alldeles för enkelt bakom AIK-keepern. En av de enskilt största faktorerna till att AIK kammade noll den här matchen.
Faktum är att matchbilden påminde en del om hur Växjö har haft det fram till upphållet. Trögt med målskyttet framåt och alldeles för billiga mål i baken. En jobbig kombination. Nu kanske årets krislag är på väg att lyfta en aning.
AIK såg ut att ha fördel av att ha varvat upp med match i benen i under den första perioden, men när utdelningen uteblev kunde Växjö snabbt få självförtroende.
Powerplay har varit ojämnt den här säsongen, men den stora frågan är varför det coachas så mycket på gamla meriter?
AIK:s andrauppställning med Jonathan Berggren och Jacob Olofsson i spetsen har under en längre tid sett riktigt spännande ut. Ändå får uppställningen sparsamt med förtroende.
Symptomatiskt nog gjorde andrauppställningen mål efter bara sex sekunder, när de väl fick chansen. Måhända att Jacob Olofssons mål kunde tyckas vara lite slumpmässigt, men i ett större perspektiv var det desto mer logiskt att han och andrauppställningen hittade rätt.
Målet blev i slutändan av underordnat betydelse. När Växjö gjorde 3–1 i början av tredje perioden, var matchen i praktiken över.
Erik Forssell får uppleva sin första riktigt tunga svacka som GM och har en utmaning att hjälpa till för att hitta en väg ut ur det här.
Trots dagen tapp bakåt är det ineffektiviteten framåt som är en av de bristfälliga delarna jämfört med övriga lagen den här säsongen. AIK kommer behöva driva hårdare på de spelare som är heta för stunden.
Det är en faktorerna att fundera över till på lördag. Då väntar Brynäs på bortaplan.