Både i förenings- och idrottsvärlden står ungdomsverksamheter för det goda i samhället. Det är inte ovanligt att just ungdomssidan är det som ger föreningen färg och form, skapar framtidstro och meningsfullhet. I mer eller mindre alla verksamheter är ungdomsverksamhet en fundamental grund. Finns det inte en sådan – kommer verksamheten sannolikt dö förr eller senare. Mest troligt förr.
Därför blir det oerhört paradoxalt att Morön pekar ut sin ungdomssida som tärande. Orsaken till den likvida krisen ska vara att en liten del av ungdomarna inte har betalt medlems- och deltagaravgifter.
Fallet i sig är så unikt att undertecknad under sina 25 år inom sportjournalistvärlden aldrig har hört talas som något liknande.
Utifrån den fakta som finns och hur mycket det kostar att spela i Morön, framstår det ännu mer paradoxalt att ungdomssidan belastar klubben. Sanningen är den att allt istället pekar på att det borde vara tvärtom. Morön har en av fotbollssveriges största ungdomssektioner med över 650 ungdomar. Bara det borde göra att föreningen blomstrar.
Ungdomslag pekas ut när pengar saknas – klubben kritiseras nu hårt: ”Att det saknas inbetalningar gör inte saken lättare ekonomisk”Det krävs inte rymdingenjörskunskaper för att hitta fler detaljer för att stärka den teorin. Norran har gjort en undersökning om vad det kostar att spela fotboll hos de lokala klubbarna. Morön är en dyr förening att spela i. Klart dyrast om du har fler än ett barn, då det inte finns några mängdrabatter. Därför är det också ganska lätt att göra en överslagsräkning hur mycket pengar klubben rimligen borde få in från sin ungdomsverksamhet.
Det är en bra bit över en miljon kronor. Lägg därtill alla bidrag som finns ungdomssidan tillgodo för att skapa en verksamhet för alla.
Just ungdomsfotbollen står ju först i kön att påpeka sin samhällsnytta. Men inte i Morön. Där är det den tärande verksamheten enligt ordföranden, P–G Stenvall.
Det känns helt absurt. Men var är läckaget då som har satt ekonomiskt instabila Morön i det här läget?
Det är förstås inte svårt att snabbt skaffa sig en kvalificerad teori om det. Jag har tittat på både bokslutet för 2018 och budgeten för 2019. Den avslöjar redan på sista raden hur slak lina Morön faktiskt har att balansera på. Klubben ligger minus 295 000 kronor i eget kapital, men har ändå inte fått ihop årets budget bättre än att den också visar ett minus, på 44 700 kronor. Så Morön beräknar själva att klubbens skuld alltså kommer att öka under 2019. Det väcker förstås frågan om vad som är prioriterat?
Klubben elitsatsar på damsidan med en redan svag ekonomi och det är förstås förenat med stora risker. Budgeten för 2019 visar också att klubben dubblar nära nog löneposten för spelare och ledare i föreningen (ej anställda), den beräknas öka från 750 000 kronor till drygt 1,3 miljoner kronor. Omsättningen ska öka med med 1,4 miljoner. Dessutom hoppas klubben få in 400 000 kronor mer i sponsring. En nästan 50 procent budgeterad ökning.
Mycket pekar på att det är där man bör titta om man vill hitta en mer rimlig orsak till att det nu finns ett tvingande krav att sälja toabalar. Försäljning som alltså är utöver ordinarie tvingande försäljning.
Noterbart är också att Morön tidigare har marknadsfört sin fond, som ska täcka just medlems- och deltagaravgift för de som inte har möjlighet att betala. Men den har det också varit tyst om i de här likvida kristiderna. Kort sagt, styrelsens förklaring till Moröns problemen saknar logisk grund.