Så hände det igen. Förlust på hemmaplan. I en finalmatch. Och det börjar gå att skönja ett mönster, som AIK helst skulle vilja lägga en matta över för att dölja.
Historien känns igen, även om det börjar vara så länge sedan. Under första delen av 00-talet gav AIK ”gummiklubban” ett ansikte. Så fort det stod och vägde, hamnade nerverna utanför tröjorna. AIK:s hockey bygger på fokus och precision, och den försvinner när pressen blir för betungande.
Det blev den i förra finalen. Den blev det även under delar av semifinalen och pressen syns också tydligt nu i årets final. Det ser ut som om bara Jimmie Ericsson och Erik Forssell verkar gilla läget i AIK, även om laget hittade lösningarna i grevens timma mot Växjö. Ironiskt nog var det just pressen som såg ut att fälla Växjö när de väl fick avgörande läge och powerplay under fyra minuter i avgörande sudden death i sjunde och avgörande matchen.
Och det är i de lägena som vinnare selekteras från förlorare. Att AIK känner pressen tog sig tydligt i uttryck när Jimmie Ericsson manade publiken att inte sucka när laget slår felpass i en av pausintervjuerna.
Sådana saker måste ett lag kunna hantera likväl som alla konstiga domslut, utan att det blir energiläckage eller nervdaller. AIK måste hitta ett sätt att hantera nerverna så att de ger fördelar istället för motsatsen.
AIK är som bäst i underläge och det är förstås inte hållbart i längden att alltid behöva jobba sig tillbaka. Inför den här serien trodde jag att finalrutinen och hemmaplan skulle bära fram Skellefteå. Det har så längt varit nästan lika felaktigt som att min kollega på GP, trodde att Frölunda skulle köra över AIK.
Båda lagen trivs uppenbart bäst, precis som i fjolårsfinalen, att spela på bortaplan. Då finns ingen press och lagen ser ut att verkligen älska att jobba för varandra och täcka skott tillsammans i försvarszon. Det är vi emot dom på bortaplan medan hemmaplan nästan uteslutande är en belastning med krav. Och just kravbilden kan bli en stor fiende, något som både årets och fjolårets final är ett tydligt tecken på.
AIK gjorde en av säsongens bästa matcher senast i Scandinavium, där kämpainsatsen var av det mest genuina snitt som går att hitta. Den insatsen måste laget upprepa för att utjämna finalserien. Pressen kommer att vara på Frölunda på nytt i dagens final. Tänk att hemmaplan kunde bli en belastning när det är som viktigast.
***
Norran kunde avslöja att Fredrik Öberg är högaktuell att kliva in i tränarstaben till nästa säsong. Ett friskt tillskott. Öberg var en av de mest spelskickliga centrar som spelade i SHL under 90- och 00-talet. Förutom att han har varit tränare för AIK:s J18-lag har han även varit domare. Så AIK får in bred kompetens med Öberg.
Tänk att hemmaplan kunde bli en belastning när det är som viktigast.