Oavsett vilket jobb du har, finns det en vardag med uppgifter som är mindre roliga. Den grå vardagen uppstår i alla jobb, även om du jobbar med vad som faktiskt är och har varit ditt största intresse.
Då och då brukar jag påminna mig själv om vad som fick mig att bli sportjournalist. För min del var det mitt brinnande sportintresse och drömmen att få vara på plats på de stora arenorna. Att få vara där det verkligen händer.
2014 var året då jag var där det verkligen händer lite oftare än vanligt. Därför blir hela 2014 på något sätt ett enda långt minne.
* I april såg jag AIK ta sitt andra raka guld och såg ett avgörande för fjärde året i följd. De starka känslorna kring en SM–final gör att det är något som alltid fäster sig i minnet.
* Marklund Motorsports storsatsning är unik sett till förutsättningarna. Därför var det väldigt roligt att se det Bolidenbaserade VM–teamet tävla i rallycrossens egen vagga, Lydden Hill, i England i slutet av maj.
* Champions Hockey Leauge är något som ishockeyn drömmer ska bli något stort. Under augusti såg jag AIK spela i både Krefeld och i Vojens (Sönderjyske). En rolig tripp och spännande att möta en annan hockeykultur och andra arenor.
* Den mörka MMA-kvällen i Globen. Fjärde oktober skulle bli en stor svensk dag var förhoppningen. Men svenskarna föll som furor i UFC-galan på hemmaplan. Tor Troeng aviserade senare, exklusivt i Norran, att han lägger av.
* NHL-resan. En fantastisk upplevelse att se Columbus, Hartford (AHL), St Louis och Chicago på plats. Det bästa kom sist med David Rundblad och Tim Erixon i backpar tillsammans, 19 december i United Center.
* Ringside i Mandalay Bay, i Las Vegas: UFC 181 med två titelmatcher i världens fighthuvudstad. Jag hade äran att sitta ringside, mitt i händelsernas centrum. Det går inte att komma mycket närmare.
Sett till antal händelser är det ett år som jag kommer att komma ihåg som ett av mina händelserikaste sportår.