Det har varit en märklig final. Fem bortavinster och det är uppenbart att vi har fått lära oss ett nytt ord; bortafördel. Växjö däremot, missar rimligen inte en hemmachans. Nu avgörs mest sannolikt den här SM–finalen i Vida Arena med en ny vinnare.
Det talades om att spela bortaspel hemma för AIK i den femte finalmatchen. Laget gjorde precis tvärtom. Full gas framåt och fällan slog igen – för tredje matchen i rad. En gång är ingen gång, men att bränna tre hemmamatcher i en finalserie, är för många för att ge sig själv chansen att vinna.
Växjö är, spelare för spelare, det bästa laget på pappret. Laget har under säsongen i allt högre grad börjat visa det. Samtidigt är det lätt att kritisera laget med tanke på strukturen. Växjö har inte en junior i laget, inte en egen produkt och hälften av truppen är spelare hämtade från utlandet. AIK i jämförelse, har istället tolv spelare från egna led. Naturligtvis en helt fantastisk prestation.
Men negativ kritik mot Växjö är ändå inte befogad. Det är även en stor konst att få ett ”köpelag” att fungera ihop. Kolla på Malmö och Frölunda exempelvis. De är två föreningar som sakta är tillbaka på banan efter att ha jobbat med att ”rätta till” verksamheten under många år efter att ha tappat huvudet. Det har inte Växjö gjort. Att vinna ett SM-guld i hockey är alltid en stor prestation.
Det småländska laget jobbar hårt med att utvecklas och det tar tid att bygga en stark organisation och juniorverksamhet. Betydligt längre än det har tagit smålänningarna att kriga om ett SM–guld. Klubben är välmående och tillsammans med Skellefteå AIK och Örebro tämligen unika i den bemärkelsen att trion faktiskt generar vinst i sin verksamhet. Trion har gått med vinst de två senaste säsongerna.
Den här torsdagens fylls Vida Arena i Växjö för första gången och mest sannolikt tar klubben stadens största titel sedan Östers SM–guld i fotboll 1981. AIK har inte lyckats få upp den fart som krävs för att kunna dra fördel av det laget är bäst på. Växjö har dessutom sett fysiskt starkare ut, framförallt i AIK:s egen borg.
Stjärnorna, de som för eller senare måste kliva fram i AIK, har inte gjort det. Tim Heed har sett stressad ut upp på blålinjen, Martin Sevc har mest kastat puckar och den framgångsrika förstalinan med Pesonen, Zackrisson och Calof har haft stora problem att ta sig in framför mål.
Uthålligheten har varit en faktor, men Växjö ser minst lika fysiskt förberedda ut som AIK. AIK:s chans i morgon är att ta ledningsmålet och spela samma klassiska bortaspel som senast i Växjö. Ledningsmålet har varit guld värt i den här serien och hittills har faktiskt laget som gjort första målet också tagit hem matchen till slut.
Torsdagens match har en faktor till som kan komma att få betydelse. Den är ju av helt avgörande karaktär för Växjö och det är en liten ny position. Det är också en extra stor konst att slutföra ett projekt. På så vis får vi se hur Växjö hanterar den pressen.
Det kan vara AIK:s lycka i den här sjätte finalomgången. Laget har varit i nästan konstant underläge. Nu handlar det om mental styrka över allt annat för laget. Skulle AIK lyckas – har vi en klassiker.