Statistiken är tydlig. Kanada leder guldstatistiken på juniornivå överlägset med 17 guld. Om man vill veta varför behöver man inte leta särskilt länge för att förstå varför. Det räcker att åka till Kitchener utanför Toronto och göra ett besök i OHL – Ontario Hockey League, för att förstå.
Kitchener ligger ungefär tio mil från hjärtat av Toronto. Området präglas av europeiska referenser. Kitchener har både kallats för "town of Berlin" och "city of Berlin". Tillsammans med städerna Waterloo och Cambridge utgör trion området Tri-city och det bor omkring en halv miljon personer i området.
Den stora lokala angelägenheten handlar förstås om ishockey, men då om juniorhockey. Och jämförelse i upplägg är någonstans mellan hockeyallsvenskan och SHL. Vårt besök gav en officiell publiksiffra på runt 7 000 personer. En söndag strax efter lunch. På juniorhockey.
Att juniorsport kan ha en sådan status är spektakulärt på ett sätt. En diametral motsats mot den svenska korrektheten, som aldrig skulle låta juniorsport kunna nå den formen av status. Som med allt är det både på gott och ont.
Med hög status flyttar kraven ned i åldrarna. Men OHL är inte den enda ligan eller enda alternativet. Det utgör en viktigt skillnad mot Sverige, där alternativen är ytterst begränsade..
Hela OHL kan lättast beskrivas som ett NHL i miniatyr. 68 matcher spelas i grundserien och både draft och trajder tillhör vardagen. Spelet är lite långsammare och mer offensivt än i NHL. Lite som en naturlag präglas spelet en aning av individualism och att sticka ut. Underhållande för publiken.
Mitt i allt det här har allt fler svenskar börjat hitta till ligan som ett alternativ att ta sig framåt. Mathis Olimb i AIK har spelat i OHL.
I Kitchener spelar svensken Rickard Hugg. Den stora talangen från Hudiksvall hittade till den omtalade ligan under sin juniortid i Leksand.
Han lockades av spela juniorhockey på högsta nivå istället för att ta en snabbare väg via seniorvägen i Sverige. Satsningen är ett framgångsrikt exempel på ett häftigt val. Hugg har haft en spektakulär utveckling och gått från att vara tämligen medelmåttig till att nu bära ansedda Kitchner på sina axlar. Han går i fotspåren av en av klubbens främsta förebilder – superstjärnan Gabriel Landeskog.
Hugg imponerade i mötet vi bevittnade med mål redan i andra bytet. Han är spelskicklig och läser spelet på ett imponerande sätt. Även om spelaren inte är någon raket på skridskorna, kompenserar han det med att vara bra på nästan allt annat. Samtidigt är det noterbart att en seriös scout i Nordamerika inte drar några alltför resoluta slutsatser förrän efter runt 40 matchers utvärdering.
Men den matchen vi bevittnade gav bra intentioner. AIK har sannolikt gjort ett fynd. Organisationen letar samtidigt efter att utveckla sina formler att utveckla unga spelare. Känslan är att matchningen när det gäller Hugg är riktig hög. Kitcheners lagkapten imponerade när hans lag vann med 5–2.