Aaltonen levererade. Det är märkligt att Aaltonen inte har fått chansen i förstauppställningen i PP i högre grad tycker krönikören.
Det har varit svältfött med poäng AIK. Matchen mot Linköping vände en spelmässig trend för AIK, som fortsatte på den inslagna vägen mot Frölunda.
Första halvan av första perioden tillhörde Frölunda, men andra halvan bjöd på AIK på ett spel som var bättre än på länge. De små korrigeringarna som tränaren Tommy Samuelsson har gjort, föll på många sätt väl ut.
”Bröderna” Granberg och Alm såg lyckliga ut över att få spela ihop på nytt. Det var också deras backspel som banade väg för Andreas Wingerlis öppningsmål.
AIK:s svaga powerplay har varit nära nog sönderanalyserat senaste tiden. Inför matchen parkerade AIK på det blygsamma facit under tio procent. Siffran motsvarar även den känsla som omgett powerplay.
Under veckan var schackdraget att flytta in Juhamatti Aaltonen tillsamman med Möller, Lindström, Ericsson och Pudas. Och plötsligt, när formationen väl fick fast pucken i offensiv zon, började allt fungera på nytt.
Aaltonen såg ut som en helt annan spelare och AIK:s powerplay bytte temperatur som en vintrig natt i öknen när solen går upp.
Samtidigt är det lite förunderligt att kombinationen inte har testats med större tålamod tidigare. Att para ihop Aaltonen med de övriga i första PP-uppställningen borde egentligen gjorts tidigare.
Den finske stjärnan har en högstanivå i spelet med pucken. Och inte minst i powerplay har stjärnan en dimension högre än del flesta. Satsar man inte på en spelare av Aaltonens karaktär i numerärt överläge är det form av slöseri. För det känns, med Fröundamatchen som facit, att det har varit mer ett slöseri än ett sparkapital att ha Aaltonen utanför första PP-uppställningen.
Virvelvinden Tim Söderlund var tillbaka i Skellefteå Kraft Arena. Han gjorde inga poäng, men bidrog ändå väldigt mycket. Den unge spelaren lyckades med konststycket att få med sig utvisning först från Joakim Lindström och sedan Johan Alm. Annars brukar det ju i regel vara de unga spelarna som tenderar bli kostsamma för sitt heta humör.
Den sista utvisningen kostade med stor sannolikhet AIK två poäng. Som gamle AIK-centern Gabriel Karlsson en gång sa: ”Jag hatar hedersamma förluster”. Men för AIK var det ändå ett steg närmare seger.
***
3770 personer i publiken. De låga publiksiffrorna är inte en slump. Och det ligger inte en enskild isolerad förklaring bakom heller. SHL behöver sätta sig ned och fundera rejält över vilka grepp som ska tas. För det här är mer en Atlantångare att vända än något annat,