Det studsar rätt i Saab Arena. Det är sen gammalt. Sedan Kimmo Koskenkorvas fullträff för snart tio år sedan har AIK oftast med sig glada minnen från Linköping.
Skotten på mål var 10–2, men siffrorna berättar inte fullt ut hur stort övertag AIK hade i Saab center.
Det är i år tio år sedan Linköpings hemmaborg blev något av en lyckoarena för AIK. Det var då Kimmo Koskenkorva gjorde mål långt in i förlängningen i den sjunde och avgörande kvartsfinalmatchen, som AIK tog sig vidare från som en stor underdog.
I AIK var det bara Jimmie Ericsson som var med i den matchen. Fredrik Lindgren spelade inte den matchen, men var i AIK.
Därefter har AIK samlat på sig minne efter minne. Dagens match blev något att ta med sig ett litet tag framöver. Framförallt andraperioden, där AIK kunde ha stängt hela tillställningen.
I Jesper Jensens och Joakim Lindströms frånvaro var det många som klev fram. Linköping var också vingklippta, men på backsidan. För östgötalaget var det desto mer påtagligt att spelare saknades.
Den unga backbesättningen, två spelare födda år 2000, blev notoriskt hårt checkade. När slutsignalen ljöd för andra pausen var det därför inte konstigt att LHC var frustrerat. Laget såg ut att sakna idéer att ta sig ur AIK:s grepp.
Juhamatti Aaltonen fick återigen en ganska tydlig roll och den finländske spelaren är ett fenomen. Hans skridskoåkning och puckskicklighet är på högsta internationella nivå. Den 34-årige finländaren var riktigt bra, han gjorde det mesta rätt även om utdelningen uteblev.
Det som gör finländaren speciell är att det egentligen inte finns så många mellanlägen. Antingen satsar man fullt ut på honom eller inte alls.
AIK har förvisso gett Aaltonen en del chanser, men med intentionerna från torsdagens match i LHC är det bara att fortsätta driva honom hårt. Som han såg ut är det ett jätteslöseri om AIK inte driver hårdare på den värvade profilspelaren.
Gustaf Lindvall var tillbaka i målet. Han gjorde en av sina bästa prestationer den här säsongen. Armalis lyft har haft synergieffekter och utvecklingen följer samma spår som laget.
Med en match kvar innan landslagsuppehållet är AIK just nu uppe bland de sex främsta. Det bär mot ljusare tider. I all bemärkelse.
***
Bert Robertsson saknades i båset. Han är borta av privata skäl, men är snart tillbaka.