Joacim Eriksson. Foto: Ulf Johansson
Joacim Eriksson fyllde nyligen 23 år, men är redan en ganska erfaren målvakt. Han gör sin tredje final, den andra i huvudrollen. Om det ver smärtsamt under fjolåret, upplever Ericsson ett slutspel som är raka motsatsen den här säsongen.
– Jag lärde mig mycket av förra säsongen, menar Eriksson.
Han ställdes då mot många av sina gamla kamrater i Brynäs och det gjorde förstås inte saken lättare. AIK har gjort sig kända för sitt anfallsspel, men försvarsspelet håller samma klass. SM–guldklass.
För andra matchen i rad kunde AIK spela av matchen i den tredje perioden på ett skickligt sätt. Och när någon puck hittade igenom – stod Eriksson på rätt ställe.
– Känns oerhört bra. Det är många mentala matcher, men det känns verkligen som om jag kan behålla både lugnet och koncentrationen.
I andra perioden stod för en av hemmalagets bästa prestationer, när han plockade Niklas Olausson skott efter att ha fått sträcka ut hela kroppen.
– Han passade snabbt och jag fick slänga mig. Men jag såg pucken hela vägen och fick upp plocken.
I övrigt ville målvakten helst hylla laget för insatsen i den tredje finalen.
– Vi spelade vårt spel och jobbade stenhårt. Luleå är bra, men alla spelare i vårt lag var hela tiden i skottlinjen och gjorde det svårt för dem.
Tog kampen
Eriksson är på god väg att vinna målvaktskampen mot Luleås Johan Gustavsson, som var så bra i den första finalmatchen. Men efter det är det Eriksson som har dominerat.
– Han är en fantastisk målvakt. Hade han inte varit så bra i den första matchen hade vi vunnit större där.
Även om det var segerrusigt i omklädningsrummet efter matchen, fanns det en återhållsamhet.
Det krävs en match till för att ta SM–guldet.
– Det gäller verkligen att vi är ödmjuka och jobbar lika hårt som tidigare, sa gårdagens matchhjälte och poängterade att det är långt ifrån avgjort.