Andreas Isaksson
Det känns verkligen som att EM-febern håller på att slå till. För det går inte att komma ifrån att när ett stort mästerskap i fotboll innehåller ett svenskt lag så höjs temperaturen till sjukligt höga nivåer.
Naturligtvis beror det till stor del på en man, Zlatan Ibrahimovic. Han är mannen som kan göra det omöjliga i ett avgörande läge.
Men, jag skriver men, så går det inte att vinna i fotboll på en spelare. Fotboll är och förblir ett lagspel där varje mans insats är viktig.
Jag har många gånger varit kritisk till svenske förbundskaptenen Erik Hamrén. Han har gjort fel val i uppställningen, han har saknat det taktiska sinnelag som var Lars Lagerbäcks signum.
Framförallt har försvarsspelet varit löjeväckande svagt. Och det gäller både fasta situationer och i positionsspelet.
Men, jag använder återigen det korta ordet men som kan förändra så mycket. Det finns tecken som tyder på att Hamrén förstått att ett svenskt landslag inte kan spela en fotboll som inte har ett lagförsvar av toppklass.
Genrepet mot Wales visade på just detta. Och ändå spelade inte min nya favorit Victor Nilsson Lindelöf i sin innerbacksposition. Tillsammans med Andreas Granqvist känns det som att där finns den säkerhet som behövs för att stoppa europeiska toppforwards.
Det här är dessutom Hamréns sista mästerskap och jag är glad om han släpper fram den nya generationen stjärnor. För jag föredrar Ludwig Augustinsson som vänsterback alla dagar i veckan före Martin Olsson som är ett vapen offensivt men som i markeringsspelet stundtals uppträder som en pojkspelare.
För att inte tala om Oscar Lewicki som är helt given som innermittfältare i min uppställning. En ny Jonas Thern om någon kommer ihåg bronshjälten från 1994 som kombinerade speluppfattning med tufft bollvinnande.
Nu är jag inte så optimistisk att jag tror att Sverige når lika långt som den så underbara sommaren 1994.
Men, tredje gången gillt för men, tror jag faktiskt att Sverige tar sig vidare till kvartsfinal – och där kan allt hända. Och även om jag aldrig sett målvakten Andreas Isaksson rädda en straff så hoppas jag att han gör en Thomas Ravelli och skriver in sig i den svenska idrottshistorien.
Nu finns det också orosmoln på den franska himlen och den handlar förstås om säkerheten.
Men jag ber gärna till alla sorters Gudar för att vi ska slippa terrorismens onda ansikte under mästerskapet – och förstås även fortsättningsvis.