Adam Savonen: ”Riv hela bygget och börja om”

Det är mörkt på fotbollshimlen i Skellefteå. Och mörkast är det kring Skellefteå FF. Deras avslutning på serien kan närmast liknas vid ett totalt haveri. Laget, som ska föreställa stadens flaggskepp inom herrfotbollen, inledde årets säsong klart över förväntan. Truppen såg intressant ut på pappret och tränaren Krister Lundgren tycktes ha lyckats bra med att kombinera en hög träningsdos med förmågan att hamra in självförtroende i spelarna.

Syndabockar

Men när det började gå utför i tabellen visade Skellefteå FF hur svag organisationen fortfarande är. Symptomatiskt för en vek föreningsstruktur är att tränarna tenderar att bli syndabockar. Rainer Eskelinen försvann mitt under förra division I-sejouren, Samir Kanlics kontrakt bröts med en säsong kvar och den här säsongen var det Lundgren/Lundström som fick kliva av mot sin vilja. Att sparka tränaren är alltid ett misslyckande. Och förvånansvärt ofta är det inte heller rätt beslut, utan ett sätt att fly ansvar för människor i organisationen ovanför tränarna.

Ogenomtänkt beslut

Att sparka Lundgren och Lundström kan, med facit i hand, inte ses som annat än ett ytterst ogenomtänkt beslut. Även om det är spekulativt är det svårt att tro att det haveri som drabbade FF i slutet av serien skulle ha hänt under deras ledning.

Den tränarkonstellation som skulle försöka rädda FF bestod av personer som hade stor avsaknad av erfarenhet från den situation som laget befann sig i – och total avsaknad av erfarenhet från division I. Beslutet att ta in Mikael Marklund, Mattias Granström och Klas Nilsson var om möjligt ännu märkligare än själva avskedet av Lundgren och Lundström. Som en extra tvist i det hela ingår både Nilsson och Granström i FF:s sportkommitté och har alltså i praktiken valt in sig själva. Resultaten talar sitt tydliga språk, efter vinsten mot Valsta Syrianska föll FF ihop som ett korthus.

Brister i organisationen

Även om många av spelarna har underpresterat kan man inte lasta dem för degraderingen. Sett till hur saker har skötts kring ledarbiten är det uppenbart att organisationen har radikala brister. Utifrån resultat och ovanstående slutsats återstår rimligen bara en sak: riv hela bygget och börja om. Och kanske ännu viktigare: Gör en korrekt analys och satsa på kunskap och bra ledarskap.

Mot den bakgrunden är det förstås hur märkligt som helst att både Nilsson och Granström är kvar i sportkommitten, Nilsson har dessutom utsetts till akademichef och Granström till sportchef, samt att Marklund har blivit erbjuden en fortsättning. Jag har aldrig under mina 20 år som sportjournalist upplevt att några som misslyckats så kapitalt ändå fått förnyat förtroende, och till och med befordrats, i en klubb som utger sig för att vara en elitklubb.

Ett mysterium

Det måste finnas bättre alternativ. Lokalt finns Kega Isaksson och det är ett mysterium att han inte ens verkade vara påtänkt när FF bestämde sig för att byta tränare. Matti Kilpelä är en annan mycket potentiell kandidat, han har skaffat sig mycket tränarerfarenhet i Finland och har dessutom spelat i FF tidigare.

Det finns med all säkerhet fler goda exempel. Det gamla gardet har fått sin chans och visade den här säsongen att de inte räcker till. Så tuff är elitidrotten, om det nu är eliten som är målet för Skellefteå FF?

Se alla betyg: Norransporten ger låga betyg till FF-spelarna

Kolla statistiken: Siffrorna avslöjar – så gick det efter tränarbytet