Dan Lundkvist, född och uppvuxen i Arjeplog, har haft Skellefteå AIK som favoritlag sedan barnsben.
Malin Nikolaisen är 23 år gammal, men lider av en svår njursjukdom.
– Var sjätte vecka måste jag åka till Oslo för att få behandling. Den gör så att jag har nästan konstant ont och tvingar mig att äta morfin, säger Malin när Norran träffar henne på hennes favoritställe – Skellefteå Kraft arena.
Den jobbiga sjukdomen är kronisk och tvingar henne, även mellan de jobbiga resorna till Oslo, till mer eller mindre regelbundna besök på sjukhuset. Ljuset i livet är Skellefteå AIK.
– Hade det inte varit för den här sjukdomen hade jag flyttat hit för länge sedan, säger Malin.
Det kan tyckas lite märkligt att en 23-åring från Lofoten i Norge, drygt 14 timmars resa genom oländig terräng, har så stort hjärta för Skellefteå AIK. Men det visar sig vara ganska logiskt. Malins pappa, Dan Lundkvist, också är ett stort AIK-fan. Han är född och uppvuxen i Arjeplog och reste som ung till Skellefteå för att titta på hockey.
– Vi var ett gäng som åkte med en gammal Amazon. Det var roliga resor, berättar han.
Resorna nu är inte lika roliga. De tar lång tid och innefattar en hel del risker.
– Båtresan tar fyra timmar och sedan är det en del väldigt svåråkta vägar. Vi behöver åka över en del fjäll för att ta oss hit. Det kan bli problem om Malin får ont. I sådant läge måste vi uppsöka sjukhus så fort som möjligt.
Men smärtan och den långa resan stoppar aldrig Malin och hennes far från att resa
– Jag blir alltid så otroligt glad av att vara här. Skellefteå AIK får mig verkligen att bli på ett otroligt bra humör. Jag mår väldigt bra här. Det är terapi för mig att vara här. Hade det inte varit för Skellefteå vet jag inte hur det hade varit, funderar Malin.
Vem är din favorit i laget?
– Markus Svensson. Han är så otroligt bra och stabil. Sedan är han ju kvar sedan ifjol. Det har ju försvunnit så många spelare. Ifjol hade jag Bud Holloway och Joakim Lindström som mina stora favoriter.
Utanför arenan hann Malin och hennes pappa träffa även Daniel Widing. Den här turen fick hon uppleva både vinst och förlust. Malin och hennes pappa såg derbyvinsten mot Luleå och toppmötet mot Frölunda som slutade med förlust. Däremellan njöt de av ledigheten på hotell Aurum.
– Det är klart att det blir kostsamt, men för oss är det värt varande öre, säger pappa Dan.
Malin kan få ont nästan när som helst och det är förstås väldigt krävande. Men när det är match i Skellefteå Kraft arena är det inte mycket som kan stoppa en av Skellefteå AIK:s största supporters.
– Ifjol fick jag ont i andra perioden och då var vi tvungen att lämna matchen. Men vi åkte hem till hotellet och så fick jag ladda upp lite, så åkte vi tillbaka igen. När det är match ska det mycket till om jag inte ska se hela matchen.
Fyra, fem gånger per år reser Malin och hennes pappa den långa och jobbiga resan från Lofoten till Skellefteå och sedan tillbaka. Lägg därtill att de brukar försöka göra en resa även under slutspelet.
Alla resor är något som Malin ständigt ser fram emot.
– Jag brukar tänka för mig själv att det är bara att ”hålla ut” till nästa gång vi har planerat en resa.
Hemma i Norge finns inte något som lockar.
– Vi har ingen isbana. Det är fotboll och Petter Northug. Men honom har jag aldrig brytt mig om.
Det är Skellefteå AIK som gäller.
– Det betyder så mycket, säger Malin.
Pappa Dan Lundkvist får en puss på kinden av Malin Nikolaisen. Foto: Ulf Johansson
Stort fan. Malin Nikolaisen har en kronisk njursjukdom som ger henne smärta varje dag. Men Skellefteå AIK ger henne den terapi hon behöver för att känna glädje i vardagen. Hon och hennes far reser 14 timmar enkel väg för att se laget.