Jag tittar ut genom fönstret och ser hur kallt det är, utan att ens behöva använda en termometer. Träden ser sjuka ut, gräset ser strävt ut och himlen är grå. Människor går förbi med deras hundar och har ett kroppsspråk som säger; "ta mig härifrån". Axlar uppjagade i nacken, ryggen kutad och halva ansiktet nedgrävt i kragen. Hunden upplevs konstigt nog som relativt opåverkad.
På fotbollsplanen påverkar denna årstid det mesta. Hur vi klär oss - med lager på lager av underställ, fleecetröjor och trendriktiga halsdukar. Bollarnas tillstånd ställer till med oreda för fötter och fotleder och färgskalan på våra näsor och kinder skiftar ständigt mellan ljusrosa och Rudolf-röd. Uppvärmda konstgräs är en förutsättning för att vi ska kunna hålla på så här långt in på hösten, men snart kommer inte ens den dyrbara fjärrvärmen vara till någon hjälp.
Årstiden spelar en passande huvudroll i dessa ödesveckor som Skellefteå FF har framför sig, med utmärkande karaktärsdrag som stundande förändring och ovisshet. Tre veckor har vi på oss att, på kort sikt, avgöra föreningens framtid. Division I eller division II. Skillnaden framstår som marginell i vissa fall och som enorm i många andra. Om vi pratar klarspråk så har det gått uselt för oss den senaste tiden där större och mindre förluster har avlöst varandra, ett mönster man gärna vill men sällan kan förklara. Men parallellt med vårt dalande har svackor för våra bottenkollegor uppstått, vilket ger oss en någorlunda realistisk kontroll över situationen. Och kanske betyder detta något.
Mamma brukar alltid förstärka ett budskap kring den här tiden på året, några gånger i veckan. ”Det vänder snart”, säger hon, och syftar på att ljuset snart tar över igen, från mörkret som varar länge och härskar tidigt under den svenska hösten. Vare sig hon har någon vetenskaplig uppbackning eller inte vet jag inte och har heller inte vågat ifrågasätta, men oavsett så gör jag en koppling till Skellefteå FF:s situation. Kanske kan orden ge oss hopp, ett hopp som får oss att se ljuset igen. Och är det så att hoppet inte räcker till så kan vi ändå lita på att ”det vänder” på något annat sätt. Ibland leder ju faktiskt fel tåg till rätt station.