När inte Jocke och Möller producerar hänger mycket just nu på alltid duktige Andreas Wingerli. Men var är resten i AIK? Det är det många som funderar över.
Då var det dags för säsongens första landslagsuppehåll. En vecka med tid för reflektioner och ett tillfälle att hämta ny kraft till när SHL drar igång på nytt.
För vissa lag är veckan en ren njutning. Luleå är ett av lagen som med ett leende och i lugn och ro kan slipa på formen. För AIK, som dessutom åker till Norge för CHL-slutspel på tisdagen, är frågorna fler än svaren.
Lagets kolsvarta oktober har tydligt satt sina spår. Ett fullsatt och festligt lördagsderby var tillställningen som på allvar skulle ta laget från en dålig trend till en positiv. Det blev istället tvärtom.
Ingen LA-korsning
AIK:s avsaknad av offensiv kraft och desperation blev än en gång fruktansvärt tydlig. Dagens hockey handlar inte om att äga pucken längst och skjuta flest skott på mål. Dagens hockey handlar till stor del om att ta skott i rätt läge och att pucken letar sig förbi täckande spelare. Sist men inte minst att trafiken på kassen är som i en korsning i centrala Los Angeles.
För även om AIK spelat helt okej den senaste tiden – ett spel som lett till en känsla att man förtjänat betydligt fler poäng – så är det långt ifrån en slump varför man faktisk ligger elva i tabellen.
Usla siffror
Bevisen är tydliga och faktiskt för många. Därför är AIK just nu ett bottenlag.
Vi kan börja med det faktum att AIK är sämst i ligan i powerplay och näst sämst i boxplay. Tittar vi sedan på skottprocenten – det vill säga hur stor andel av avsluten på mål som går i mål – är AIK också näst sämst. En bakomliggande faktor här är att avsluten för sällan kommer från skottsektorn där större delen av målen faktiskt görs.
Ett mål räckte för tre poäng och ett skönt derbyjubel för serieledaren Luleå. Skellefteå AIK har inte tagit en trepoängare på nio matcher och är därför elva i SHL.
Det som jag anser är mest alarmerande är frågan om kapaciteten i truppen verkligen finns där. Om laget är så pass bra att man i framtiden når en topp 6-placering och därefter slåss om att gå långt i slutspelet?
Goda råd är därför dyra för AIK. Men nu kan man inte vänta längre – en förändring behöver ske snarast.
Sval produktion
Inledningen har i alla fall skapat stora orosmoln. Framförallt på forwardssidan då sju av tretton spelare – det vill säga drygt 50 procent – står på noll eller ett enda mål efter 15 spelade matcher. Det är alldeles för dåligt och ett tydligt bevis på varför AIK inte vinner fler matcher.
Goda råd är därför dyra för AIK. Men nu kan man inte vänta längre – en förändring behöver ske snarast. Om inte växer avståndet uppåt och laget blir då cementerat på den nedre halvan.