Det är dags för ett nytt derby i SHL.
Det blir fart och fläkt direkt för AIK när SHL går in i den sista fasen av serien. Serieledande Luleå kommer på besök. Mycket prestige förstås, men för AIK är det för första gången på länge sekundärt.
På vägen mot mållinjen är det vinster och poäng som räknas, om laget ska nå en eftertraktad direktplats till kvartsfinal.
SHL:s idé att börja kalla konstprojektet ”Play-in” för åttondelsfinal och slutspel är som att försöka klä om chassit på en Skoda och kalla den Ferrari.
AIK har en bit uppåt till sjätteplatsen och alltmer talar för att det kommer att bli trångt och dramatiskt under seriens upplopp. Det skulle inte förvåna mig om det avgörs i sista omgångens slutsekunder – i en tom bur någonstans.
Det har varit händelserikt kring AIK på slutet. Försäljningen av Tom Pyatt kom från ingenstans, men är inte ologiskt. Förhoppningarna på den 32-åriga kanadensaren var i slutänden lite för höga. Han bidrog med hårt arbete och defensiv, men värvas du från andra sidan Atlanten måste det även finnas kristallklara offensiva egenskaper.
Trots väldigt stort förtroende sjönk Pyatt i hierarkin tills hans roll var begränsad till hårt jobb. På så sätt var försäljningen från AIK till Rapperswill i Schweiz på många sätt det bästa som kunde hända. Den rollen är betydligt lättare att ersätta än de roller AIK sannolikt jagar för att fylla upp.
Visionärerna drömmer om Oscar Lindberg och det vore ett drömförvärv på alla sätt. Hans skicklighetsgrad är så hög att anledningen att han fortfarande inte är i NHL handlar mer om politik än om hockey. I världens bästa liga går inget att ta för givet och konkurrensen är så hård att många gånger är det inte hockeykunskaperna som fäller det slutgiltiga avgörandet.
AIK kommer till spel med en tunn trupp mot serielederna. Men det är inget nytt. AIK besegrade faktiskt Luleå på bortaplan senast – utan Joakim Lindström i laget.
Då fick AIK revansch mot serieledande Luleå, som vann årets första batalj i Skellefteå Kraft Arena. I Norrbotten drömmer man om ett nytt SM-guld. Det börjar vara ett tag sedan nu. Det är snart 24 år sedan laget vann sitt hittills enda SM-guld. Luleå finns med som en outsider, men den stora frågan är om laget kan peta in ytterligare en växel när det börjar brännas. Luleå har hittat en bra modell för att prestera i serien, men laget har inte lyckats höja sig i slutspelet. Anledningen kan vara många, men en kan vara att fokus ligger för mycket på defensiven. Luleå är överlägsna defensivt och har släppt in minst mål i serien. En styrka och en bärande del över tid i en serie, men inte i ett slutspel.
Därför tror jag inte Luleå vinner SM-guld i år heller. Den tesen är mindre relevant under tisdagen, då Norrbottningarna kommer till Skellefteå som en tydlig favorit. I derbyna har det resultatmässigt varit en fördel att resa bort på slutet och dessutom har AIK återigen en tunn trupp på forwardssidan att ställa på benen.
Laget slår ur underläge, precis som i kampen om en kvartsfinalplats. Det är i de lägena som det också går att utröna vad laget är gjort av. Förra säsongens avslutning var något utöver det vanliga för AIK. Då vann laget åtta av de nio sista matcherna.