Bänkpress. Patrik Lindahl har imponerande tyngder på skivstången. Bosse Lindgren hjälper till.
I ena hörnet av Malå ishall finns en skylt där det står Gurans gym. Ett namn som kommer från en av klubbens gamla medlemmar som kallades för just Guran. Innanför dörren finns en långsmal lokal där Malå Atletklubb håller till.
Där inne byggs det muskler på rad till tonerna av dunkande musik. För dagen är det bra killar som tränar.
– Men vi har en tjej, Antonia Bertilsson, som tävlar och några till som tränar, säger Sebastian Linder som är tävlingsansvarig i klubben.
– Och vi välkomnar väldigt gärna fler tjejer, betonar han.
Ingen källarsport
Lokalen ser fräsch ut och Adam Linder, klubbens ordförande, säger:
– Vi har målat om lokalen och bytt golv. Då blev det genast mycket trevligare.
Patrik Lindahl, en av de aktiva, kompletterar:
– I folkmun talas ju mycket om att styrketräning är en källarsport. Men jag tycker vi kommit ifrån mycket av det när vi fixade till lokalen.
180 medlemmar
Dessutom har Malå-borna börjat hitta till gymmet, vilket understryks av den härliga utvecklingen av medlemsantalet.
– Vi har 180 medlemmar numera. Bara för något år sedan var vi bara hälften, säger Sebastian.
Det har naturligtvis också gjort att klubben fått en helt annan ekonomi.
– Nu har vi råd med att köpa in nya redskap om det behövs. Annars är det ju mycket som följt med sedan många år tillbaka, säger Sebastian.
Alla är dessutom välkomna.
– Vi försöker verkligen skapa en familjär stämning. Är det någon som är ny är vi som varit med några år alltid redo att hjälpa till. Vi har också haft samarbete med skolan där ungdomar fått pröva på, säger Sebastian Linder.
Det har ju dessutom kommit nya forskningsrön där det visat sig att det är nyttigt att träna styrka även när du fortfarande växer.
– Naturligtvis ska träning för ungdomar ske under uppsikt. Det får inte bli maxlyft, det gäller att hålla det på rätt nivå med repetitioner, säger Sebastian.
Tävlat i 1,5 år
När det gäller tävlingsverksamheten är Bo Lindgren en av dem som börjat tävla på relativt gamla dagar.
– Jag har ju spelat fotboll i många år. Jag har till och med mött dig men det kanske du har glömt, säger Bosse och skrattar gott.
Bosse är numera 47 år men har tränat styrketräning i många år.
– Men när jag pratade om att börja tävla med den gamla styrelsen blev jag nästan utskrattad. Så jag började tävla först för 1,5 år sedan. Nu känner jag faktiskt att det är riktigt tråkigt att jag inte började långt tidigare.
Samtidigt är jag lite frågande till att det kan vara roligare att lyfta en skivstång än att jaga en boll.
– Ha, ha, det här är mycket, mycket roligare. Det känns faktiskt mäktigt att kunna pressa sig till det yttersta. Det utsöndras också mycket endorfiner när du tränar på det här sättet och det ger faktiskt en lyckokänsla.
– Dessutom har vi en otroligt fin gemenskap i klubben. Det är samma känsla som i en lagsport. Vi hjälper varandra på träningarna och sanningen att säga blir det mycket tävling även på träningarna.
– Jag är här minst fem-sex gånger i veckan och har lärt känna min kropp så jag vet när jag måste hålla igen. För det är annars mitt problem, jag vill gärna köra för länge.
Bosse betonar också att han fått en annan syn på hälsa sedan han började tävla.
– Jag har insett hur viktig kosten är för att jag ska må bra. Dessutom måste jag se till att klara vikten när det är dags för tävling.
Dopningsfri miljö
Patrik Lindahl är en annan av dem som tävlar och haft framgångar på nationell nivå.
– Jag har ju spelat hockey i många år men jag tror att individuell sport passar mig mycket bättre. Här kan du känna att om du gjort en bra insats så är den din. I ett lag kan du göra precis det du är tillsagd att göra på ett bra sätt men lika fullt förlora. Det tycker jag är lite jobbigt.
Patrik lägger sig ner på bänken och pressar upp stången på ett imponerande sätt.
Och han betonar när han pustat ut att det handlar om en dopningsfri miljö.
– Vi testas rätt ofta på tävlingar. Men jag tycker att alla som är med på tävling ska dopingtestas varje gång. Då vet vi att vi tävlar på lika villkor.
Adam Linder säger:
– Alla som tränar här inne får skriva på ett avtal om att de accepterar att testas. Men jag upplever att dopning aldrig varit något problem här i Malå.
Starka ben
Tony Forsberg är en av dem som bara tränar för nöjes skull och avstår tävling.
– Jag har ju tidigare tävlat på hög nivå i alpint, gick skidgymnasiet i Tärnaby samtidigt som Anja Pärson. Så jag har egentligen tränat styrketräning hela livet – även om det i slalom mest handlar om benstyrka. Och det är fortfarande det jag är bäst, säger Tony med ett leende.
Han tillägger sedan:
– Egentligen handlar all idrott om att utmana sig själv och sina gränser. Och det får jag utlopp för här på träningarna även om de andra vill att jag ska börja tävla också.
Styrkelyft och bänkpress
Malå Atletklubb har ju både dem som tävlar i styrkelyft och i den enskilda grenen bänkpress.
Dessutom finns det två grenar i bänkpress. Dels klassik där skivstången lyfts utan en speciell tröja som hjälper lyftaren, dels med bänktröjan.
Bosse Lindgren är en av dem som ska testa att tävla med tröja.
– Jag blir säkert 50 kg bättre med den. Men den sitter så tätt åt och dessutom tar det så himmelens ont när stången pressas mot tröjan. Så jag kanske inte lärt mig tekniken riktigt, säger Bosse.
I styrkelyft är genarna knäböj, bänkpress och marklyft.
Adam Linder visar prov på hur marklyft går till, det verkar otroligt ansträngande för knäna.
– Men det är inte så farligt, säger han.
– Vi har speciella knäskydd. Och med rätt teknik är skaderisken obefintlig.
– Det är mycket farligare för knäna att spela fotboll, säger Patrik Lindahl och ger mig en road blick.
Trivs. Tony Forsberg tävlar inte men trivs i Gurans Gym där han tränar regelbundet.
Knäböj. Adam Linder böjer knä under överinseende av Patrik Lindahl och Bosse Lindgren.
Muskelbyggande. Patrik Lindahl visar hur en övning går till.
Tar i. Bosse Lindgren kör hårt och tar i på ett imponerande sätt