Morön är ute på okänt vatten – borde lära av historien

Den svenska idrottsrörelsen håller på att röra sig åt ett nytt håll. Folkrörelsen med mottot att alla ska få vara med är under förändring – och hot om man så vill. Elitidrotten blir allt dyrare och priserna för att vara aktiv följer med i den riktningen.

Privata alternativ växer sakta fram i många sporter, där idrottsutövande för barn och ungdomar är en vinstdrivande affär.

Fortfarande lever föreningsformen, men antalet medlemmar minskar för varje år. I Skellefteå har föreningarna överlevt många förändringar, men kan nu vara på väg in i ny tid.

Morön är i dag en klassisk förening, som fungerar som den alltid har gjort. Den stora förändringen är att klubben klassas som elitförening sedan förra året, då damlaget tog steget upp i elitettan. En serie som efter utvärdering ansågs fungera bäst som rikstäckande. 

Inför årets serie kom dock tidigt varningssignaler kring vilken organisatorisk utmaning det är att spela i elitettan.  Något som påtagligt redan innan pandemin med covid-19 var ett faktum. Trots att elitettan är serien direkt under damallsvenskan, valde inte mindre än tre lag att dra sig ur serien. Assi från Kalix motiverade beslutet med en kombination av ekonomiska och organisatoriska faktorer. Klubben drog slutsatsen att risken att äventyra hela föreningen blev för stor, samt att det rent sportsligt var svårt att på egen hand fostra fram spelare till den här nivån. 

Även Malmölaget Limhamn valde att dra sig ur. Framförallt var beslutet ekonomiskt, då flera sponsorer valde att dra sig ur när den planerade sammanslagning med Malmö FF uteblev. 

Kungsbacka var sagolaget som på kort tid tog sig hela vägen till damallsvenskan. Men baksmällan blev påtaglig. Klubben tvingades spela sina hemmamatcher i Varberg och åkte ur, med spelarflykt och stora skulder.

Att även den näst högsta serien kan vara utmanande är något som Moröns lokalkonkurrent, Sunnanå, redan känner till. Laget på södra sidan av Skellefteå drogs med bitvis stora ekonomiska utmaningar under sin tid som elitföreningen förra sejouren. Det blev det till och med en räddning för klubben att åka ur elitettan 2015. 

– Det var enormt dyra resor och vi hade det oerhört tufft. Jag vet faktiskt inte hur vi skulle ha fått ihop det om laget hade hållit sig kvar. När vi åkte ur kunde vi jobba med ekonomin och städa upp efter de tuffa åren i elitettan, berättade förra styrelsemedlemmen Ola Theander för Norran.

Sunnanå har varit illa ute vid flera tillfällen under 10-talet. Klubben tvingades sälja sina lokaler vid hemmaplanen Sörvalla för att räta upp ekonomin. Lite senare tog styrelsen det drastiska beslutet att tömma alla lags lagkassor för att beta av skulderna. I det senaste bokslutet var Sunnanå nästan helt skuldfria, men valde aningen överraskande att tacka ja till en plats i elitettan när det uppstod vakans. 

Morön har också brottats med ostadig och svag ekonomi under en längre tid. Minussiffror har varit en vardag under större delen av 10-talet. Ett av problemen har varit att klubben haft svårt att höja sina intäkter. Samtidigt har de börjat dra på sig allt fler utgifter. Lönerna för spelare och ledare är en av de tyngre posterna och landade under 2019 på 1,26 miljoner kronor. I prognosen för 2020 är den posten uppskriven till 1,64 miljoner kronor – en ökning med runt en tredjedel.

Föreningen har också valt en struktur med en enda stor ekonomi för dam, herr och ungdom. I bokslut och budget går det därför inte att se vilken sektion som kostar eller vad som drar in vad. Den stora frågan är hur stor del av elitsatsningen som ungdom kan tänkas bidra med.

En undersökning som Norran gjorde för ett år sedan visar att Morön är dyrast i stan om fler än ett barn spelar i klubben (gäller barn upp till tio år). Dyrast med ett barn är Skellefteå FF, men de har kraftiga rabatter vid andra barnet. Morön är näst dyrast med ett barn.

Trots de intäkterna räcker uppenbarligen inte pengarna för föreningen i stort. Morön blöder ekonomiskt. Bokslutet för 2019 visar ett minusresultat på 206 000 kronor. 

Samtidigt står styrelsen och ordförande fast vid att ungdomssidan inte alls bekostar elitdelen.

– Jag kan inte säga att det är så att ungdomsverksamheten bekostar elitverksamheten. Ungdomsverksamheten är knappt en tiondel av hela verksamheten, svarar ordföranden Per-Gunnars Stenvall på direkt fråga.

Utsikten framåt är grumlig, både med tanke på årets misslyckade damallsvenska-satsning och de utmaningar som coronapandemin ger i form av uteblivna biljettintäkter och sponsorpengar.

Ändå håller Morön fast vid sin ekonomiska modell. I de nyligen omarbetade stadgarna står det att Morön vill bli: ”Sveriges mest välmående bredd- och elitfotbollsförening för alla.” Strategin för att klara det verkar dock saknas. 

Föreningslivet har varit konservativt här upp i norr. De problem som Morön nu drabbats av fanns redan under 90-talet i många andra städer. Konsekvenserna av det blev att de flesta klubbar idag separerar ekonomierna för bredd- och elitverksamheterna, just för att dessa är varandras motsatser. En elitfotbollsförening kan inte vara för alla – tvärtom handlar det där uteslutande om att vinna och vara bäst. Dessutom kostar elitverksamheten stora pengar. Samtidigt som elit i hög grad är det som säljer en sport, kan en misslyckad satsning bli det som sänker en sport – eller en förening.

I Umeå finns ett nästan parallellt exempel till Morön i form av Gimonäs. Gimonäs var en solid och klassisk förening med flera sektioner och med sin hemvist på klassiska Gimoborg. Under 90-talet nådde fotbollslaget framgångar och tog sig upp i den dåvarande näst högsta serien, division I norra, på herrsidan. 

Men den sportsliga framgången hade ett dyrt pris. Missnöjet började gro när det framkom att det var ungdomssektionen som fick bekosta representationslaget tillkortakommanden ekonomiskt. Även lagkassor tömdes och irritationen växte. 2001 bröt sig ungdomssektionen ut ur föreningen och skapade en egen föreningen – Gimonäs Umeå IF. 

– Det var en oerhört turbulent tid. Ett lag stod nästan på perrongen och skulle resa i väg när de upptäckte att det inte fanns några pengar, berättar en person som hade insyn i föreningen men som idag vill vara anonym. 

Gimonäs A-lag och damlag fortsatte på egen hand, men hamnade i en svår sits. 2005 tvingades de sälja Gimoborg till kommunen. Pengarna täckte förlusten, men kommunen rev den klassiska hemmaplanen och byggde bostäder där istället. Både A-laget och damlaget upplöstes kort därefter.

Morön är i ett läge som inte är helt olikt Gimonäs situation för nära 20 år sedan. Laget ligger 770 000 back, om man räknar bort lagkassorna som i bokslutet tagits upp som tillgångar. Men även med lagkassorna inräknade är eget kapital negativt med 434 000 kr. Framtiden är också oerhört utmanande. I årets budget är förhoppningen att göra ett plus på 42 900 kronor, men den gjordes dessvärre innan alla effekter av corona blev verklighet.

På årsmötet den 2 september talade styrelsens ordförande Per-Gunnar Stenvall om att det är viktigt att kunna ”chansa lite” för att utvecklas. En av lösningarna som det talades mest om är hur bra allt är i damallsvenskan och vilka möjligheter en promotion skulle ge. I första hand pratade Stenvall om att bidragen är upp till fyra gånger högre än i elitettan.

I dag vet vi att Morön spelar kvar i elitettan även kommande säsong och att de möjligheter som visualiserades inte är möjliga. Samtidigt hade det också funnits stora utmaningar med att spela i allsvenskan. Där gäller ekonomiska licensregler som innebär att Morön hade fått ett kontrollår direkt eftersom klubben ligger på minus. Ett år hade Morön fått på sig att ordna eget kapital till som sämst på noll.

Framtiden är oerhört utmanande för klubben. Samhällsklimatet är tuffare för föreningar och inte minst idrottsföreningar eftersom sponsringsdelen också har förändrats. Trenden är att alltmer sponsring mot eliten sker utifrån marknadsmässiga villkor. Företag är inte heller lika intresserade av att sponsra elit lika specifikt, utan stöttar hellre barn- och ungdomsdelen i föreningen.

Morön lider av identitetsproblem. Det lyftes också på årsmötet. Förre styrelsemedlemmen Mattias Remahl berättade om ett möte i mitten av 10-talet, där styrelsen pratade om vilket tak som fanns för Morön. Vad är föreningen för sort? Det rådde då konsensus om att Morön var ett kvarterslag som högst skulle spela i division II för herrar och division I för damer. Klubben skulle värna om den starka ungdomskultur som präglar den. 

Nu ska Morön även vara en elitklubb och det har börjat i ekonomisk uppförsbacke. Det ställs höga krav på en elitklubb, och det är en tuff utmaning även med en ekonomi i balans. Morön tycks vara ut på okänt vatten och verkar inte ha gjort analysen av vad som har fungerat och inte fungerat i omgivningen. På längre sikt finns det många varningstecken på att klubben inte vet vart den är på väg någonstans. Det gäller oavsett den sportsliga utgången, då en av de stora utmaningarna med ett damelitlag är att det är extra tufft att få sportslig framgång att betala sig ekonomiskt.