Mycket snö. Det blir det för Katharina Saalo under vintern, då hon har döttrar som tävlar i alpin skidåkning, har en stuga i Hemavan och är engagerad i Alpina Klubben Skellefteå. Foto: Jeanette Lövgren.
Under uppväxten i Lycksele var det längdåkning som gällde för större delen av familjen. Lika fullt blev det alpin skidåkning för Katharina Saalo.
– Min gympalärare föreslog det och det såddes ett frö. ”Jag borde testa slalom”. Men det gjorde nog lite ont i min pappas längdskidåkarhjärta", säger Katharina och skrattar.
Några större framgångar blev det inte i tävlingssammanhang. Men kärleken till skidåkningen fanns kvar och under studietiden i Umeå blev hon engagerad i Friluftsfrämjandet i staden.
– Jag utbildade mig till skidlärare och jobbade med skidskolan. Så småningom hamnade jag i alpinkommittén och som 24-åring blev jag ordförande för hela föreningen.
Så småningom lämnade Katharina ordföranderollen. Studier utomlands och livet i största allmänhet kom emellan. Men så gick flytten till Skellefteå, och det dröjde inte länge innan hon blev engagerad i föreningslivet igen.
När barnen började åka slalom började hon engagera sig i AK Skellefteå. Efter två år i klubbens styrelse blev hon ordförande i densamma.
– Här finns stora möjligheter att göra någotbra. Det finns stor potential och en bra anläggning och underbara människor som brinner för den alpina sporten.
I och med att Katharinas två döttrar, Matilda och Moa, båda tävlar i slalom, så har det alpina livet blivit en angelägenhet för hela familjen, som lägger åtskilliga timmar varje vecka på träning och jobb i föreningen och i Klutmarksbacken. Emellanåt blir det också att åka på väg till tävlingar.
– Det har blivit en familjegrej, det är något som vi lever med (och tycker om), konstaterar Katharina.
Men i AK Skellefteå, som drivs av ideella krafter, är det ingen ovanlighet.
– Vi har 145 medlemmar, men då ska vi komma ihåg att det finns familjemedlemmar, så det kan vara en del småbarn med också. Det är väl en 12–13 familjer som har ett stort engagemang.
Klubben jobbar för att få fler familjer och aktiva i föreningen. Blir de fler så skulle dosen av ideellt arbete kunna minskas.
– I framtiden kan vi kanske inte bedriva föreningen helt på ideell basis. Strukturerna i samhället ser annorlunda ut och det ideella engagemanget finns inte där på samma sätt. Det ideella engagemanget gör att vi kan hålla nere kostnaderna för att kunna vara med i vår förening. Vi vill behålla en del av det ideella engagemanget men att vi som är engagerade kan lägga mer tid på att utveckla föreningen, Klutmarksbacken och träna våra aktiva. Vi får inte glömma att AKS är en klubb där syftet är att bedriva alpin tränings- och tävlingsverksamhet. Därför ser vi över idag hur vi ska kunna fortsätta bedriva en kvalitativ anläggning i Klutmark som inte bara gynnar de aktiva åkarna men också allmänheten i Skellefteå.