Mathis Olimb på plats i sin nya hemmaarena.
I torsdags kväll kom han till stan. I måndags gjorde han sitt tredje träningspass med klubben.
– Jag tränade i fredags och var på is i söndags och nu har vi kört ett cykelpass. Ispasset var frivilligt, mest för att testa grejorna. Det är en proffsig förening och jag har redan förstått att man har fokus på att man ska vara i bra form, säger Olimb.
Skellefteå AIK:s nya center, tilltänkt som Pär Lindholms ersättare, är övertygad om att han kommer att trivas i stan.
– Jag kommer från Oslo som är en stor stad, men vi har mycket natur där precis som här och jag gillar ordentliga vintrar, så det kommer att bli bra, säger han och skrattar.
Norrmän brukar ju som bekant hålla på med andra vinteridrotter som längdskidor, backhoppning, skridsko och alpint. Mathis Olimb är inget undantag.
– Mamma tog ofta ut oss och åkte längdskidor så det har jag hållit på med. Men jag har också spelat fotboll och testat judo. Min pappa är också gammal hockeyspelare så det var därför jag och min bror fastnade för ishockey.
Annars finns det en framgångsrik backhoppare i familjen.
– Min svärfar Vegard Opaas vann världscupen 1987 så backhoppning har man koll på.
I fjol spelade han med brorsan Ken André i Linköping. I år hamnade denne i Tyskland igen.
– Vi pratade om att kunna fortsätta spela i samma klubb, men jag ville vara kvar i Sverige och han ville till Tyskland så det passade inte.
När man åkt upp hit har det knappt varit roligt att spela
Tester väntar för Olimb och lagkompisarna i veckan.
Valet föll på Skellefteå AIK. Nye tränaren Tommy Samuelsson var en stor del i det valet. Olimb snackade med Samuelsson och fick ett bra intryck.
– Jag kollade upp honom och pratade bland annat med Anders Bastiansen som hade honom som tränare i Färjestad. Han sa att han var en riktigt bra tränare och även en väldigt bra person vid sidan av isen och det värdesätter jag högt. När jag pratade med Tommy så stämde allt jag fått höra.
Han har inte haft så bra ingångar i att veta mer om föreningen.
– Jag känner ingen som spelat i Skellefteå, konstigt nog. Men jag har bra koll på svensk hockey och vet vad klubben står för. De har en vinnarkultur. Går man till final sju gånger av åtta så finns det något speciellt. Nu gäller det för mig att ta rygg på de som varit med förut.
I truppen har han spelat med Emil Djuse, i Frölunda, och Ett annat nyförvärv, Juhamatti Aaltonen i Jokerit.
– Det är skönt att känna några spelare i alla fall även om jag aldrig haft problem att komma in i ett lag. Hockeyspelare är väldigt enkla personer och väldigt välkomnande. Jag har spelat i många lag och aldrig tyckt illa om någon, säger han med ett leende.
Han har dock koll på Skellefteå AIK som lag på grund av att han mött dem ett flertal gånger.
– Det har varit jobbigt att spela här. När man åkt upp hit har det knappt varit roligt att spela. Man har varit tvungen att leverera på 100 procent för att knappt skapa målchanser. Har man gjort något fel har man blivit straffad direkt. Det är ett lag med ruskigt bra spelare.
Mathis Olimb ser likheter mellan Skellefteå AIK och Norge.
Tanken är på förhand att han ska spela som center med Joakim Lindström och Oscar Möller i den fruktade förstakedjan. Blir det verklighet så vet han en hel del om sina kedjekompisar.
– Det snackas alltid om att de är SHL:s bästa spelare och anledningen är att de är det. De har en enorm spetskompetens och behöver bara en eller två chanser för att göra mål.
Han drar också paralleller mellan Norge som idrottsland och Skellefteå som förening.
– Det finns vinnarkultur. Har man börjat vinna så vet man vad som krävs för att fortsätta göra det. I Norge så måste du vinna medaljer annars får du sparken. Här är kraven lika stora.