Till vardags är svärmor alltså stabil som en bergskedja. Men när hon sätter sig ner i soffan för att kika på Skellefteå AIK – ja, då är det som att en demon kryper in under skinnet på henne. Jag har förklarat det här fenomenet för andra, men de har inte trott mig. Inte förrän de suttit i samma rum som svärmor under en hockeykväll. Då har de förstått. Förstått kontrasterna mellan normala svärmor och hockey-svärmor. De är monumentala.
När pucken släpps, så förändras hela hennes kroppsspråk. Hennes ögon fylls av en intensiv koncentration. Tunnelseende är det enda ordet som dyker upp i mitt huvud. Det finns inget annat runtomkring henne. Axlarna är uppdragna till öronen, hon har svårt att veta vad hon ska göra av sina händer och skulle man avgöra utifrån hennes ansiktsuttryck, så skulle man gissa att hon precis bevittnade en riktigt otäck trafikolycka.
Om AIK rycker ifrån till en komfortabel ledning, så sjunker axlarna ner igen, svärmor kan prata normalt och allt känns som vanligt.
Men är det målmässigt jämnt eller att – gud förbjude – AIK hamnar i underläge, så finns det ingen hejd på det känslomässiga kaos som väller fram där i soffhörnet. ”På honom, på honom, på honom – ni måste ju på honom där pojkar”, är ett mantra som repeteras om och om och om igen. Det är som en vinylspelare som fastnat.
Domarna är korrupta, ja allihopa egentligen – hela vägen från ishockeyförbundets ordförande och SHL:s disciplinnämnd till entrévärden i Örnsköldsvik och ismaskinisten i Ängelholm. Samtliga gör allt i sin makt för att Skellefteå AIK ska förlora. Så är det bara!
Ibland stannar det inte där. De gånger som spelarna och ledarna i AIK sätter krokben för sig själva – då brinner varenda propp i skåpet! Svärmor har, och det här är dagens sanning, arbetat fram ett gäng dödssynder. En utvisning i offensiv zon eller – ja herregud – för många spelare på isen är oförlåtligt. Hemska övertramp som under inga som helst omständigheter kan ursäktas.
Ljudnivån är hög. Alltid. En gång, när ”vinylspelaren” gick som allra varmast, så fick svärfar nog. ”Du är utvisad”, konstaterade han och pekade med hela handen mot hallen. Alla i rummet höll med. Svärmor fick en välförtjänt utvisning för unsportsmanlike conduct.
För någon jul sedan fick svärfar sitt livs julklapp – ett par hörlurar som han kunde plugga in i teven. ”Så att du slipper höra allt tjat”, konstaterade hans barn. Jag tror inte att han använt dem ännu, men jag kan svära på att han, mer än en gång, har övervägt att plocka fram dem.
Efter en seger är svärmor som vanligt – glad och skämtsam. Efter en förlust ska tveksamma domslut, det vill säga de flesta som gått emot AIK, tas ner i molekyler och utvärderas. Allt som oftast kommer svärmor fram till samma slutsats – de var felaktiga.
En ny dag gryr och världen fortsätter som om AIK aldrig förlorat med uddamålet mot Karlskrona. Men snart kommer lördagen och en ny match väntar för AIK. Och svärmors ögon blir på nytt mörka…