Fotomontage
Markus Svensson är inte riktigt kry när vi pratas vid. Han har tvingats tacka nej till Tre Kronor.
– Jag har dragit på mig en rejäl influensa, precis som några till i laget. Himla tråkigt, det hade varit kul att få prata lite svenska igen, säger han.
Efter åren i Skellefteå skrev Markus på ett ettårigt kontrakt med Spartak Moskva i KHL.
Och en helt ny värld öppnade sig.
Inte minst utanför hockeyn.
– Visst har det varit en omställning, inte minst med språket. Jag har verkligen kämpat för att lära mig lite ryska men det är inte lätt. Samtidigt känner jag att när jag försöker göra mig förstådd så tinar Moskva-borna upp och kan helt plötsligt prata engelska. Åtminstone i området där jag bor.
Lägenhet
Markus har en lägenhet i centrala Moskva, han bor alltså inte i ett slutet bostadsområde.
– Det fungerar bra. Det stora problemet här i Moskva är annars trafiken. Jag har visserligen aldrig prövat att köra bil här, men jag det kan bli stopp på flera timmar i rusningstrafiken. Så jag håller mig till allmänna kommunikationer. Tunnelbanan går alltid i tid.
– När det är dags för match är det dessutom alltid hotell som gäller från dagen före. Hela laget samlas och ska göra allt tillsammans.
Annorlunda hockey
Det för oss också in på hockeyn.
– Jag kom ju efter en skada från tiden i Skellefteå. Så jag hade typ två träningspass innan serien startade. Men det började bra och jag fick stå mycket från början. Sedan hade jag en period i oktober då, som jag själv tycker, borde ha spelat bättre. Men nu känns det bra igen.
Hockeyn i KHL är dessutom lite annorlunda.
– Det handlar mycket om individuell skicklighet, många av spelarna kan verkligen göra det där lilla extra. Ungefär som Kirill Kabanov som vi hade i Skellefteå.
– Men den största skillnaden är att det inte pressas lika mycket. Här är det lite mer styrhockey där spelarna ska backa så fort vi förlorar pucken.
Lång resa
KHL har ju dessutom en geografisk omkrets som går över flera tidszoner.
– Men allt är välordnat och vi åker charter till de flesta resorna. Enda gången vi flög reguljärt var på den längsta resan, den till Vladiviostok.
Det är en tripp på 641 mil, ungefär som att Skellefteå AIK skulle möta New York Rangers.
– Allt runt omkring är riktigt proffsigt, även på resorna. Vi tränar och spelar på två olika arenor här i Moskva. Men jag behöver aldrig bry mig jag kan bara lämna utrustningen och så får jag ett mess var jag ska vara dagen efter.
Match på julafton
KHL har ju just nu landslagsuppehåll men redan på tisdag kör serien igång igen.
– Vi har faktiskt match på julafton, som tur var på hemmaplan. Tjecken vi har i laget kommer att fixa med lite julfirande efter matchen för mig och amerikanerna.
Men några svenska specialiteter lär inte hamna på det middagsbordet.
– Jag har ingen ugn i lägenheten så julskinkan blir svår att fixa. Men det finns faktiskt en skandinavisk restaurang i området där jag bor så blir jag allt för sugen på svenskt julbord kan jag alltid åka dit, säger Markus och skrattar.
– Jag vet förresten inte hur mycket ryssarna firar jul. Det verkar som att nyår är den stora högtiden här.
Till sist frågar jag om framtiden.
– Jag lever i nuet som jag alltid gjort. Samtidigt vet jag att det kan hända saker snabbt i hockeyvärlden. Marcus Högström spelade ju också i Spartak Moskva men fick gå för några veckor sedan. Tråkigt, eftersom vi umgicks rätt mycket. Men så här är hockeylivet, det har jag lärt mig.