Det började ungefär där det slutade i Finland. Djurgården kom ut, tog kommandot och hade tagit ledningen efter 53 sekunder. 1–0-målet kom efter att kapten Jimmie Ericsson tog ett byte i helt fel läge och lämnade bortre ytan tom.
Och det satte faktiskt tonen på hela första perioden. Åtminstone i 19 minuter – för det tog så länge innan AIK för första gången etablerade ett anfall längre än 10–15 sekunder.
AIK liknade mer klena och yra höns i inledningen. Och tränare Bert Robertsson var givetvis inte nöjd efteråt. Han tryckte på att det är något helt annat att prata om att gå ut och göra en bra start, och att verkligen göra det.
Fick ryta till
Men efter att Robertsson och hans ledarteam fick ryta till i första paus vaknade laget till. Åtminstone sakta men säkert. Niclas Burströms 1–2-reducering kändes som det viktigaste AIK-målet på mycket länge.
För den fullträffen väckte AIK. Nu återstår det att se om det bara var ett trendbrott i matchen eller om laget kan ta med sig de sista 20 minuterna in i lördags möte med Brynäs.
Och i den tredje perioden blev Joakim Lindström betydelse återigen glasklar. När AIK:s nummer tio fick tag på pucken i offensiv zon hände något i stort sett varje gång.
Den här gången räckte det inte. För tama avslut i kombination med en storspelande Mikael Tellqvist i Djurgårdsmålet innebar AIK:s tredje raka förlust.
Börjat tvivla
De senaste sju dagarna har inneburit noll poäng och 2–13 i målskillnad för AIK. En dyster period som inte bara påverkat statistiken. Nej, den har fått vissa supportrar att tvivla på årets lagbygge. Man menar att truppen är för tunn och att nyförvärv behövs om laget ska ha en gnutta chans att uppfylla sina gulddrömmar.
Själv säger jag att det långt ifrån är panik. AIK har en mycket stark trupp när alla skadade spelare är tillbaka. Problemet har givetvis varit att frånvarolistan varit för stor vilket lett till att för många oerfarna spelare fått för stort förtroende så tidigt i sin SHL-karriär.
Men i slutändan kan ett eller två nyförvärv komma att behövas. För skador kommer även i ett slutspel och då kan bredden vara skillnad mellan guld eller inte.
För vem minns väl inte när AIK vann guld 2013. Då var spelare som Johan Alm, Johan Forsberg och Adam Pettersson de som slogs om de sista platserna i truppen. Det kallar jag bredd.
Nu återstår det att se om det bara var ett trendbrott i matchen eller om laget kan ta med sig de sista 20 minuterna in i lördags möte med Brynäs.