Vi har vant oss att Skellefteå AIK mer liknar en ångvält än ett vanligt hockeylag när det kommer till de tre senaste säsongerna i SHL.
Tränare Hans Wallson, som tog över som A-lagtränare vintern 2013, har innan årets säsong fått uppleva säsongsupptakter som snabbt placerat laget i toppen av tabellen, där man också blivit kvar.
Hösten 2013 tog AIK 15 av 18 poäng de sex första omgångarna, 2014 blev det 13 poäng.
Årets nio poäng går dock att jämföra med hösten 2012 då AIK, precis som i år, inledde med tre vinster och tre förluster. Efter 55 omgångar stod laget på 114 poäng, vilket var tolv före tvåan i serien.
Med den historiska återblicken vill jag först och främst påminna mig själv, men även er läsare, att en säsong är lång och att vi måste titta längre än nästspetsen. För det är enkelt att plocka fram den stora motorsågen redan nu.
Däremot ska vi vara kritiska när vi bedömer AIK:s inledning 2015. Mycket är just nu alldeles för dåligt – en verklighet som AIK fick berättad för sig i Scandinavium.
För efter en spelmässigt stark första period visade Frölunda varför man är Sveriges bästa lag just nu. Offensivt bubblar det kring Göteborgslaget, och Frölunda påminner en hel del om när AIK hade spelare som Viktor Arvidsson, Oscar Möller, Joakim Lindström, P-E Bellemare samt en het Bud Holloway i sin laguppställning.
Frölunda har fyra kedjor som samtliga känns farliga - exakt så som vi varit vana att se Skellefteå. Just nu känns det uddlöst när laget spelar, förutom när kedjan med John Norman i spetsen är på isen.
Bakåt finns det ännu mer att vara orolig för. Tim Heed liknar mer sin egen version för två säsonger sedan, inte som SHL:s bästa back som var fallet den gångna vintern. Nyförvärvet Alexander Urbom har mycket att leva upp till. Än så länge når han inte upp till den där omtalade höga nivån.
Som sagt, Hans Wallson har en hel del att fundera kring. Här näst väntar en vecka med CHL samt SHL mot Karlskrona och Linköping.
Segrar i de matcherna är ett måste om AIK vill slippa de riktigt mörka orosmolnen.
Mycket är just nu alldeles för dåligt – en verklighet som AIK fick berättad för sig i Scandinavium.